Du hittar nya blogen här:

fyrabusigabeauceroner.wordpress.com

Den gamla blogen kommer att ligga kvar men förmodligen spärras för kommentarer så att vi även slipper spam.

Började med Garibaldi, Lisa kommenderade oss igenom klass 2 och allting flöt på bra. Körde slät inkallning då jag ju håller på att greja med ställandet, i övrigt alla moment enligt regelboken. Snyggt och prydligt mestadels, lite småputsningar behövs alltid men totalt sett kändes det väldigt bra. Märks dock att det är några veckor sedan vi tränade; han blev fortare trött i huvudet än vad jag är van vid.

Sen var det Lisa och Trolla som körde ett pass med kommendering, därefter körde vi själva våra resterande hundar.

Jag tog ut Sigge som nummer två, han var aningen splittrad i början och jag fick klicka mycket för kontakt. Valde att ha honom i koppel då Lisa tränade Oliver en bit bort och en annan träningsgrupp höll till på andra delen av planen - jag litar inte helt på honom ännu. Belönade omväxlande med godis och snörboll, men tyckte att jag saknade det där riktiga engagemanget. Testade att ta fram en tennisboll och vips var det 100 % koncentration från Sigges sida... han är GALEN i sina tennisbollar. Nu kunde jag utan problem ha honom lös och träna bara 20-25 meter från Lisa och Oliver; Sigge är bara intresserad av mig och bollen.

Fick till ett riktigt bra pass, är väldigt nöjd med hans vilja och fokus, med tanke på hur sällan han fått vara med på klubben senaste 1.5 året så är det riktigt bra att han kan fokusera så fint. Han går en superfin lydnad, egentligen bättre än Garibaldi. Duktiga bröder idag!

Sist ut Chili, som var mer än laddad. Är ju ungefär ett år sedan nu som jag la ner tävlandet med honom eftersom han inte klarar av att ligga plats med främmande hundar på främmande ställen, men jag får erkänna att jag är sugen på att ta upp tävlandet igen - i så fall får jag hålla mig till att tävla på Linköpings och Mjölbys brukshundklubbar; de två klubbar som jag är medlem i och regelbundet tränar på (ja, jag har inte varit så aktiv i Mjölby nu på ett tag men det är väl dags att ta tag i det igen, är ungefär lika långt att åka som till Linköping för min del).

Hur som helst så behöver vi nog träna en del först, för nu har vi ju tappat en hel del i momenten eftersom jag mest "slarvtränat" honom senaste året, för att hålla igång honom. Men han är så pigg och laddad att jag egentligen inte bara vill låta honom gå och skrota. Vi får se... jag ska fundera lite till.

En annan fundering jag haft är annars att köra rallylydnad med honom, där slipper man ju platsliggningen.

Det var en skön träningsdag i strålande fint höstväder, kändes väldigt bra.

På kvällen var vi hos Ms föräldrar och åt en massa goda saker från Italien; de har nyligen varit där på en "matresa" och köpt med sig en del godsaker hem, det var inte fel alls.

Tyvärr var vi lite dumma... satte ut hundarna i hundhuset och gav dem märgben, då missade hundarna att vi åkte så sen stod de ute hela kvällen och trodde att vi var hemma och skulle släppa in dem... De gillar hundgården, men är vi hemma vill de förstås hellre vara inne hos oss. Eftersom det var mörkt så stod Sigge och skällde en del (vi kollade på kamerorna lite då och då - i love my andråjd fåne för övrigt, smidigt som sjutton!) så nästa dag var han helt hes...

Hoppas inte grannarna blev vansinniga... vi kom dock inte hem jättesent och hundarna står aldrig annars och gapar, så en gång kanske de kan överleva....

Idag var vi lite ärenden och även en sväng till klubben, dock utan hund. En "beauceronbekant", som jag tränat lite ihop med, skulle tävla appellen och vi tänkte titta på lydnaden. Tyvärr så bröt de efter spåret, jag vet inte vad som hände för vi träffade aldrig dem. Vi tittade i alla fall lite på lydnadsklasserna som också pågick, sen åkte vi vidare.

Frös som tusan när vi kom hem och kände mig inte alls pigg, så av den planerade spårträning och brödbaket blev det intet... blev till att vila mig istället. Har nån infektion i kroppen som inte riktigt vill bryta ut; har mått halvbra vissa dagar den här veckan och helt bra andra, det växlar. Hoppas det snart försvinner helt för det är kass att må kasst...

I morgon jobb igen, segt med måndag... men bara att bita ihop.

Det har dock inte blivit jättemycket hundaktivitet eftersom jag varit rätt trött på kvällarna.

Älgjakten drog igång här i måndags, något som vi tyvärr inte hade koll på under måndag morgon... Martin mötte en av markägarna i full jägarmundering när han var ute med hundarna. Senare på kvällen när vi rastade kom samma man förbi i bil, stannade till och frågade om vi kunde vara snälla och gå en annan runda under närmaste dagarna - vägen vi oftast går är deras privata väg kan jag tillägga.

Tydligen hade det varit älg som gått undan där på morgonen berättade han, men i nästa andetag sa han att det ändå bara var en ko med kalv och därmed inte skjutbart, så det var ingen fara. Han tyckte att han själv kunde tänkt till och ringt oss och förvarnat, så han var inte det minsta irriterad och det var ju skönt - jag föredrar att ha bra relationer till grannarna/markägarna.

Så resten av veckan har vi rastat längs "stora" grusvägen och det gör ju att vi får lite mer bilmöten, vilket får Sigge att gå igång lite. Det är också lite mer knöligt att gå med alla fyra hundarna, men det går det med. De har i alla fall fått träna mycket på att gå vettigt i koppel den här veckan...

I onsdags blev det faktiskt lite träning; först fick bröderna en promenad, sen tog vi en sväng med Kenzo och Chili och på väg hem fick de leta upp husse bakom ensilagebalarna på fältet, sen fick bröderna leta föremål bakom huset, så sen var det något mer nöjda hundar som sov lugnt under kvällen. Men det märks att de är uttråkade, så i morgon får det nog bli ett träningspass på kvällen och sen ska vi även försöka få till lite träning i helgen.

I övrigt så har jag åter igen blivit webmaster för Svenska beauceronklubbens hemsida - jag har iofs haft kvar all statistik under den här tiden men övriga uppdateringar har gjorts av en annan tjej. Hon har nu fått lite för mycket att göra och eftersom jag är friskare och piggare än på länge så passade det bra att jag kunde ta tillbaka ansvaret för sidan.

Idag tog vi sovmorgon - vi la oss inte förrän 2 i natt - så morgonpromenaden blev snarare en förmiddagspromenad.

Lite snabbfrukost och sen styrde i stegen ut i svampskogen. Ingen hund fick följa med idag; jag kände att jag hade nog med att hålla rätt på mig själv och ville inte ha en hund eller två att hålla koll på dessutom.

Vi var ute i ca. 2 h och milda tider så mycket svamp vi hittade! Var nog bra att vi inte tog med någon hund då det emellanåt var svårt att veta var man skulle sätta fötterna för att inte kliva på alla trattkantareller.

Det kommer nog att finnas rejält gott om svamp ett antal veckor framöver, bara det inte kommer för mycket frost, för det fanns massor av små svampar på gång också.

Totalt fick vi med oss ca. 6.5 liter, vilket i vikt blev 1.6 kg. Inte mycket att rensa heller för vi rensade det mesta i skogen medan vi plockade. Mest var det trattkantareller men även en del gula kantareller (fast de är inne på slutspurten nu helt klart), några taggsvampar (även de börjar bli mindre fina nu) samt glädjande nog några blomkålssvampar, inte jättestora men hyfsade. De har sån fantastisk doft, väldigt aromatisk, och är mycket goda matsvampar.

Min mobilkamera är inte direkt kanonbra, men man ser ju att det är svamp i alla fall...

Väl hemma igen var jag trött men nöjd, det var himla skönt att röra på sig lite mer och jag hade inte alltför ont heller. Ska börja jobba på måndag så det är ju dags att komma igång lite liksom...

Efter en fika gick Martin ut och snickrade och jag satt med lite datorjobb, körde några maskiner tvätt samt rensade en omgång svamp. Bakade även lite gott vetebröd, enligt det här receptet: Smörbullar med mandelkräm fast jag tog Manitoba Cream-mjölet och milda tider vad degen jäste! Blev suveränt goda bullar - jag är annars inte nån jättefan av vanligt vetebröd typ kanelbullar men de här bullarna var himelska. Mandelmassan gör att det blir saftigt och gott. Det här blir nog en stående favorit. Det enda man måste tänka på när man använder det mjölet är att det ska jobbas länge, maskinen gick i 15 minuter och det blev en fantastisk deg att jobba med.

Slutligen fick hundarna lite aktivering då vi tog med bollkastaren och tre tennisbollar på promenaden. Först en promenad för att rasta av och värma upp dem, sen ut på fältet bakom grannen för lite bolluppletande. En hund i taget fick hämta in tre bollar, sen var vi lite "elaka" och M gick fram kanske 25-30 meter och lobbade iväg bollarna, nu blev det svårt för dogsen för de gick helt enkelt inte djupt nog. De jobbade och jobbde, men gick liiite för kort hela tiden. Det var totalt vindstilla (och överlag ett ljuvligt höstväder med strålande sol och en underbar solnedgång) så de fick ingen som helst hjälp av vinden heller.

Garibaldi vägrade ta emot godis när vi kallade in honom, eftersom han inte hade hittat sitt föremål... han var INTE intresserad av belöning utan ville fortsätta leta. Sigge sprang till han var så trött att han nästan gick ner i trav och då är han rejält trött... Till slut, när vi hade flyttat oss framåt kanske 10-15 meter, lyckades Chili gå tillräckligt långt ut för att hitta en boll, sen var det mycket enklare för de andra två, när området plötsligt var "vallat". Slutligen fick Kenzo hämta in en boll på lite kortare avstånd och sen gick vi hemåt med fyra ganska nöjda hundar. Kändes skönt att låta dem komma igång och göra något igen, även om det var så pass enkelt som att hämta bollar.

Jag hade nog väntat mig lite mer förvirring från de två som gärna tappar hjärnan när det blir lite för mycket - dvs. Sigge och Chili. När vi inte har jobbat på ett tag så är viljan hög men det blir mer spring än effektivt sök från de två, medan Kenzo och Garibaldi alltid är mycket mer samlade och mestadels bara tappar i fart och intensitet. Sigge och Chili kan springa flashigt och intensivt men kopplingen mellan nos och hjärna försvinner efter bara en liten stund i de lägena...

Men idag var både nos, hjärna och ben igång och alla fyra jobbade hur bra som helst, duktiga killar.

Nu har vi ätit rostade mackor med gräddstuvad svamp på och därefter kaffe och de goda smörbullarna. Tror inte det blir så mycket mer gjort idag. Tyvärr känns det som att jag håller på att bli förkyld... jäkligt dålig timing i så fall eftersom jag ju som sagt ska börja jobba igen på måndag... Jaja, jag laddar med c-vitamin och Echinagard så får vi se om det stoppar det.

Jag är ju heller inte obekant med hur mer "traditionell" träning funkar - dvs. korrigering och belöning, lite mer "ta tag i sin hund" som många förespråkar. Och jag VET att det fungerar; jag har tränat hund så själv i närmare 15 år, men sen hittat ett sätt som jag tycker är mer effektivt och som passar både mig och hundarna bättre.

Men jag tappar nästan hakan och blir dessutom rent ut sagt förbannad och ledsen när jag läser vad Fredrik Steen, "Hundcoachen", skriver....

Jag har inte varit direkt jätteimponerad av Fredrik tidigare men jag har heller inte haft jättemycket emot honom. Vi har olika sätt att se på hur man tränar och hanterar hundar, visst, men jag har nära vänner som inte har exakt samma syn på hundträning och hundhantering som jag och det är inga som helst problem för oss att umgås, träna hund och prata hund.

Hur som helst, då får man alltså läsa något sånt här från Fredrik Steen, och jag citerat direkt från hans blog:

"Jag är faktiskt inte förvånad över att bitningar ökar i Sverige. Från att vara ett av de allra bästa länder i världen på hund (kanske fortfarande är) så håller vi nu på att drunkna i endast positiv förstärkning. Denna positiva förstärkning är världsklass i tävlingssammanhang, men räcker inte, är inte nog när det gäller uppfostran."

Hela inlägget finns här: Fredrik Steen bloginlägg

Några inlägg senare blir han tydligen lite sur och skriver så här:

"Ok, skit i ledarskap. Ha hundar som biter folk och andra hundar. Ha hundar som lever rövare och inte är något än en belastning för samhället. Strunta i ledarskapet, har du en hund som biter omkring sig - klicka och belöna den gången den inte bits..... det blir nog bra!!!"

Hela inlägget här: Fredrik Steen bloginlägg 2

Ah men alltså.... jag tror jag svimmar... här har vi då en person som i mångas ögon är "hundexpert" - han har haft ett program i TV om hundar, han skriver blog, han föreläser, han har skrivit en bok och han är dessutom uppfödare. Tyck vad man vill om hans metoder och tankesätt men vad jag bara inte kan förstå är hur man som nån form av expert får vara så här okunnig??!?

Det är nästan så att man tror att han skämtar, men tyvärr tror jag att han är helt allvarlig.

Det är ju bara att inse - han har ingen som helst koll på hur klickerträning/träning med positiv förstärkning/belöningsbaserad träning egentligen fungerar!!

Det finns heller absolut inget som visar på att man är en sämre flockledare för sin hund - om vi nu ska prata ledarskap, vilket F.S. gärna gör - för att man jobbar med positiv förstärkning.

Vi pratar ju heller inte om nån "ny fluga" som blivit lite poppis bland några enstaka hundägare, nej vi pratar om en metod som varit i bruk sedan andra världskriget! Den har nyttjats mycket för träning av "vilda" djur, dvs. delfiner, späckhuggare etc och det med stor framgång. Många är vi väl som varit på Kolmården och sett deras härliga delfinshow...

B F Skinner, psykolog, författare, psykologiprofessor på Harvard University under åren 1958 - 1974, konstaterade att, och nu översätter jag så bra jag kan från engelska Wikipedia:

Positiv förstärkning är överlägset straff vad gäller att förändra beteende. Skinner hävdade att straffet var inte bara motsatsen till positiv förstärkning utan positiv förstärkning resulterar i bestående förändrade beteenden, medan bestraffning endast tillfälligt ändrar beteenden och dessutom ger många negativa biverkningar.

Om man nu kan träna delfiner, späckhuggare, höns, katter, ja till och med möss, med hjälp av positiv förstärkning, varför i hela fridens dar skulle det inte funka på hundar?

Naturligtvis kan metoden användas fel, och kanske är det sådan felhantering som Fredrik vänder sig mot, men tyvärr framgår det i så fall inte alls av hans texter...

En metod fungerar bara så bra som utövaren klarar av att genomföra den. Om man tror att man ska låta en hund bete sig hur som helst; bita folk, göra utfall, jaga vilt etc etc och sen bara klicka och belöna när den faktiskt råkar sköta sig, ja då är man ju VÄLDIGT fel ute.

Det som gör mig mest besviken och irriterad är att Fredrik Steen inte ens verkar ha försökt ta till sig och lära sig vad "äkta" klickerträning/träning med positiv förstärkning verkligen innebär. Är det inte det minsta man kan begära av någon som har så stor genomslagskraft som man ändå får säga att han förmodligen har? Ska han inte vara lite mer upplyst?

Eller är det jag som har för höga tankar om människor?

För att göra det lite enkelt - jag vet få människor som har sån kontroll och kontakt med sina hundar och som har så mycket tydliga regler som de som tränar med positiv förstärkning! Och metoden innebär INTE att man bara belönar de gånger hunden faktiskt sköter sig, nej det hela handlar ju om så otroligt mycket mer.

Om man då tittar på alla hundproblem som verkar finnas i dagens samhälle - skulle det vara så att belöningsbaserad träning är en stor del av problemet? Nej, jag tror verkligen inte att det är så!

Däremot tror jag att:

- folk köper hund utan att ha en aning om vad det är de köper

- vissa raser har blivit populära som "statussymboler" av olika typ. Är väl ingen större fara när det gäller t.ex. chihuahua som blev nån form av accessoar - synd om hundarna i många fall men knappast nån risk för skador på folk och fä i övrigt, men desto större risk när det handlar om svårare raser och rasblandningar

- folk är överlag bekväma, de väntar sig att hundar är "färdiguppfostrade" och förstår inte hur mycket tid man får lägga ner på att få en hund vettig och bra

- det produceras blandraser i mängder, ofta med blandningar av raser som är rena skräckscenariot tillsammans

- man har inte tid, ork eller intresse att lära sig hur en hund fungerar, enklare att avliva och köpa en ny om det inte funkar

Inget av det här kan skyllas på varken hundarna eller träningsmetoderna. Möjligtvis på totalt uteblivna träningsmetoder....

Inte konstigt att folk får en totalt felaktig bild av vad klickerträning är.... Mycket tråkigt. Och dessutom får det väl en biverkning i form av att folk börjar tro att det är bättre att "ta tag" i hundarna, att uppvisa "ledarskap", att använda fysiska korrigeringar, dvs. fysiska straff. Vad man förstås oftast missar då är att OM man nu ska jobba med korrigeringar och belöningar så funkar det inte bara att använda halva metoden, dvs. korrigera men sen glömma bort att belöna. Korrigeringen bryter (kanske) beteendet, men individen lär sig inte av straffet, utan den lär sig av belöningen när den gör rätt. Förvisso visar olika "tv-hundtränare" upp både korrigering och belöning men av det jag hört från "vanligt folk" så är det korrigeringarna de ser, inte belöningarna...

Konstigt nog är det ingen som hävdat att de många hundproblemen i samhället kommer sig av alla dessa "hundgurus" som vi ser på tv.... nu tror jag väl inte att det ÄR så heller, men det är väl egentligen minst lika troligt som att positiv förstärkning skulle vara roten till allt ont.

Slutligen, två filmer som visar att man kan träna mer än hundar med hjälp av klickerträning - om nu någon har missat delfinshower etc.