Åsas blog

Veckan har inte riktigt blivit som jag hade tänkt mig. Planerna var att tävla lydnadscupen på onsdagen samt träffa Lisa för träning på torsdagen. Nu vändes allt det här upp ner på tisdagkvällen...

Min moster har varit sjuk ett tag nu, knappt 2 månader. I tisdags kväll när vi var på väg hem ringde min mamma och berättade att min moster gått bort, bara en liten stund innan min mor ringde mig. Det blev hastigt bestämt att jag skulle åka ner till Skåne som stöd till min mor och en snabb titt på SJ:s hemsida visade att det inte var några problem att boka tåg ner onsdag morgon och hem torsdag kväll, även om det verkade vara betydligt färre platser lediga på torsdagen.

Så onsdag morgon släppte Martin av mig på stationen, tåget gick 8 och jag var nere i Helsingborg strax innan halv tolv. Det var väldigt lugnt och nästan tomt på tåget, rätt skönt, jag sov så gott som hela resan ner till Hässleholm där det var byte till ett Pågatåg för vidare transport till Hbg. Fångade en taxi utanför Knutpunkten och var ute hos mor vid typ 11.45. Jätteroligt att träffas, om än av en sorglig anledning. Lite snabblunch och sen styrde vi kosan mot Malmö, den här gången dock inte via tåg utan i mors Saab med mig bakom ratten.

Det är ju inte speciellt långt mellan Helsingborg och Malmö, men jäklar vilken trafik det är på motorvägen! Mycket tung trafik är det också, men allting gick bra, bilen rullade på snällt och vi var nere i Malmö strax innan halv två. Parkerade utanför mosters lägenhet och fångade sen en taxi för vidare transport till MAS (Malmö Allmänna Sjukhus) - eftersom varken jag eller mor hittar så där strålande i Malmö var det enklare att ställa bilen och åka taxi. Med tanke på hur mycket vägarbete/rörläggning som verkade förekomma överallt i stan så var det nog en väldigt bra idé.

Fick pratat med läkaren som haft hand om min moster, inte så mycket att säga - är man 84 år och lite skröplig och sen förmodligen får en stroke eller åtminstone flera små TIA-attacker så är ju resultatet ganska lätt att förutspå, tyvärr.

Sen in i en taxi igen, bad taxichauffören köra oss till närmsta begravningsbyrå vilket han fixade utan problem. Vi fick fixat en massa praktiska detaljer, många beslut som plötsligt känns hur jobbiga som helst men som måste tas... sen pratade vi även med juristerna om bouppteckning och sen var vi äntligen klara, tog en sväng inom lägenheten och sen styrde vi äntligen bilen hem mot Helsingborg igen.

Att vara "hemma" i Skåne igen känns aningen underligt; jag reagerar bland annat på att så många pratar skånska, det är jag ju inte helt van vid, här uppe är det mer någon enstaka då och då liksom. Sen känner jag ju inte mig hemma i Helsingborg längre, numera är Linköping betydligt mer hemma, även om jag ibland längtar tillbaka. Speciellt när man ser de underbara skånska bokskogarna så här i lövsprickningstider...

Väl hemma igen så hade även min bror anlänt och det var ett kärt återseende, även om det nu inte är jättelänge sedan vi träffades - vi sågs ju i Stockholm i september när M och jag var uppe och tittade på lite utställningar.

Det blev en lugn kväll med enkel plockmat, gott vin, goda ostar och ett tillika gott portvin samt förstås en massa samtalande.

Torsdagen ägnades åt att gå igenom lite praktiska saker, det är mycket som ska fixas, många saker man måste tänka på och göra i rätt ordning. Närmast i tid är ju att sätta datum för begravning, sen kommer bouppteckning och annat sånt som man måste fixa. Nå, bara att ta det en sak i taget.

Min bror och jag tog en lång promenad genom Laröd, intressant att se hur samhället har förändrats, många enorma lyxvillor nere vid havet, lite mindre förändrat när man kommer en bit upp i byn igen. Vädret var ljuvligt, 16 grader och lätt sol och våren är ju lite längre kommen där nere jämfört med här hemma, även om det märks mindre och mindre för varje vecka.

Framåt 18 kom taxin och hämtade mig och jag var i stan i väldigt god tid... vilket dock visade sig vara praktiskt då det var kaos i stan.... HIF spelade match mot AIK och polisen hade världens pådrag, av förklarliga skäl. Jag fick bråttom att ta mig ner till perrongen där tåget skulle gå ifrån, för att komma ur "hetluften" - man vill INTE bli fast i närheten av de där galningarna (och nu menar jag inte poliserna...). En våning ner där tågen går var det tack och lov lugnt och skönt och Pågatåget mot Hässleholm avgick i tid. Vi blev några minuter sena till Hässleholm men å andra sidan hade vi närmare 25 minuter tills X2000 skulle gå så att vi var 5 minuter sena gjorde inget alls.

Till skillnad mot resan ner så var tåget nu så gott som knökfullt... det verkade vara en mängd studenter på väg mot Uppsala, inte så konstigt med tanke på att det är Valborgsmässoafton idag. Det var också sanslöst varmt, vilket var rätt jobbigt. Det blev att jag satt och läste större delen av resan istället för att sova, som jag gjort på nedresan. Strax innan 22 var vi i Linköping och Martin hämtade mig. Kom hem till fyra hysteriskt glada hundar som var totalt överlyckliga över att träffa matte igen, raringarna.

Nu är det fredag och jag är tillbaka i normala rutiner igen, känns rätt skönt, samtidigt som det kändes bra att kunna åka ner och hjälpa min mamma med så kort varsel. Nu väntar en helg med faktiskt ganska hyfsat väder, om prognosen stämmer, det ska bli en massa trädgårdsarbete för nu skjuter det verkligen fart i trädgården - snart dags att klippa gräset för första gången - samt att jag måste hinna med lite hundträning också. Livet rullar på....

Önskar alla läsare en trevlig Valborgsmässoafton!

Den något kryptiska rubriken kommer att få sin förklaring om ni orkar läsa igenom dagens blog.

Igår blev en lugn dag, jag var ganska trött efter helgen och beslöt att hundarna skulle få en vilodag. Inte för att de tyckte det - de var hur pigga som helst på promenaden. Vädret var helt underbart, med över 17 grader i skuggan, och efter promenaden blev det lite trädgårdsarbete en stund innan vi gav upp för dagen och gick in och gav de svältande (tycker de själv i alla fall) hundarna mat och sen fixade lite mackor till oss tvåbeningar.

Fick sen ett ryck och beslöt mig för att introducera Manners Mindern ordentligt. Tittade en stund på den DVD som följde med (om jag tolkade rätt var den 3.5 h lång, jag såg drygt 30 minuter) och satte sen igång enligt deras tips. Började med att lägga mat "för hand" i skålen där maskinen i vanliga fall matar ut godiset. Kenzo och Chili, som inte fick kolla på maskinen i helgen, köpte detta direkt och bekymrade sig inte det minsta när maskinen sen började brumma och spotta ut godis. Även Garibaldi och Sigge var väldigt entusiastiska nu och av Sigges försiktighet från i lördags syntes inget alls, tvärtom var han mycket positivt inställd till godisautomaten, även när jag drog på pipljudet.

Körde två pass var med alla fyra hundarna och vid andra passet började alla mer eller mindre erbjuda beteenden. Kenzo körde den lata stilen och valde "hakan i backen vid plats" medan Garibaldi och Sigge testade med sitt och ligg. Chili var svårast då han helt enkelt testade den lite mer våldsamma stilen genom att krafsa på maskinen eller köra in nosen i den och försöka välta den Jag fick stoppat det och såg sen också till att enbart trycka på fjärrkontrollen när han stod stilla eller rörde sig lite bakåt från maskinen, absolut inte när han viftade med tassar eller puffade.

Redan i morse fick vi så användning för maskinen i "skarpt läge" då vi testade den på Sigge som alltid varvar upp rejält när han vet att det är rastning på gång. Eftersom vi klär på oss skor och ytterkläder i grovköket, som är katternas territorium och därmed förbjudet område för Sigge, så står han i andra hallen och piper och snor runt. Det är rätt lätt att få honom att sluta, om man står hos honom så räcker det med att man klappar lite på honom så är han tyst och nöjd, men det funkar ju bara om en av oss kan stå och göra det medan den andra klär på sig och det är ju inte en helt smidig lösning. Så fram med Manners Mindern och sen tog det inte lång stund innan Sigge frivilligt låg ner och dessutom var tyst! Tjoho, den här manicken kommer vi att ha roligt med!

Sen har jag ringt och bokat läkartid för nu är jag trött på att vara trött... visst mår jag bättre nu än för ett år sedan men jag mår inte bra... jag är fortfarande frusen, jag är mycket tröttare än jag borde vara och vikten är katastrofal, spelar ingen roll att jag försöker äta nyttigt och röra mig; jag går bara upp och upp och upp... helt sjukt.

Efter att ha läst på så mycket jag kan på nätet om hypotyreos (nedsatt sköldkörtelfunktion) så har jag kommit fram till att det kanske kan hjälpa att kombinera Levaxinet (tyroidhormon T4) med Liothyronin (tyroidhormon T3). Det verkar som att just de symptom som jag har kvar är de som inte försvinner enbart med tillskott av T4 utan det behövs även T3.

Det som är lite hopplöst med den här sjukdomen är att den är så svårbehandlad, samt att man inte är "tillräckligt" sjuk - det är inte alltid man blir tagen på allvar, man SER ju inte så sjuk ut och många gånger så diagnostiseras man med depression etc. istället för korrekt diagnos.

Numera går man väldigt mycket på vad provsvaren säger, som tur var har jag en läkare som, trots att mina värden låg inom gränserna, insåg att jag inte mådde bra (hade mängder av symptom och mådde verkligen inte bra). Det som är svårt är att hitta rätt dosering/medicinering - jag har gått fån 25 mikrogram i början till idag 100 mikrogram och ändå mår jag inte helt bra. Jag hoppas nu att jag kan få testa att även äta Liothyronin (T3) men det är tyvärr inte alla läkare som vill skriva ut det här.

Om två veckor har jag en telefontid med läkaren, innan dess ska jag ta nya prover så vi får se hur jag ligger till i värdena. Bara att vänta och hoppas och se vad som händer.

I helgen har det blivit en hel del träning - lördag förmiddag kom Angelica upp och då hade jag varit ute och lagt ett spår till Hajen så det var klart att ta när vi snabbfikat lite. Mina hundar hamnade under tiden i hundgården och förde ett sjujävla liv...

Hajens spår var ca. 750 meter och innehöll 6 pinnar. Han jobbade på bra, men hade lite jobbigt på något ställe, där det förmodligen gått vilt efter att jag gått ut spåret. I övrigt jobbade han fint, tog alla pinnar utom en (som var den enda omarkerade och jag har för mig att den låg där han fick problem pga. viltet) men han var allt lite trött i huvudet efteråt.

Efter lite mackor och äppelpaj så åkte vi till klubben, jag tog med Garibaldi och Chili. De hade ju stått i hundgården och fört väsen en stund, sen var Garibaldi allt annat än tyst när vi åkte förbi Fyra tassar på vägen, så det var en rätt uppvarvad hund jag plockade ut när vi väl kom till klubben. När vi sen kom igång och tränade så kändes det inte som att det fanns mycket energi kvar, jag kände inte riktigt igen min hund - han var seg och ganska oengagerad. La en ensam plats och då rullade han över på sidan och la sig... två gånger!

Att jag sen hade världens huvudvärk, som bara blev värre och värre, hjälpte väl heller inte till att göra detta till ett bra träningspass.

Nå, in med G i bilen, ut med Hajen som var pigg och energisk (som vanligt... det är väl inte en malle för inte liksom...). Med en noggrann förare därtill blir det ju förstås väldigt bra och det såg - som vanligt, ska jag säga - väldigt trevligt ut, även om det förstås fanns småsaker att putsa på. Deras problem är platsen, där Hajen glömmer bort lite vad han håller på med och kan börja pilla med annat, nosa, resa sig, krypa eller annat intressant.

La en plats med Chili och Hajen, sen körde jag ett kort pass med Chili - han är väldigt entusiastisk nu men precisionen är väl inte direkt närvarande. Men kul har han i alla fall.

Sist ut med Gari en sväng till men tyvärr inte med så mycket bättre resultat. Jag undrar om det kan vara värmen i kombination med usel kondition? Det här var nog första gången som vi tränat på dagen i sån soligt och varmt väder, förutom tävlingen i söndags och då kändes han ju också lite seg och oengagerad i lydnaden. Han har inte varit värmekänslig tidigare år, men iofs kan det ju ta lite tid att vänja sig vid värmen igen efter den här vintern.

Åkte sen hem, jag fick tagit en huvudvärkstablett och mådde betydligt bättre efter en stund. Rastade alla hundarna, sen gjorde jag chili cheese-bollar och Martin blandade varsin drink till oss, därefter grillade vi - quornfilé för Angelicas del, ryggbiff för våran del och till det hade vi ugnsrostade grönsaker, grillad halloumi, grillade champinjoner och Pers supergod grillsås som Angelica rörde ihop.

Resten av kvällen blev det mest att vi satt och pratade, mestadels hund (inte så oväntat, eller hur?) och det blev en hyfsat tidig kväll.

Idag for vi iväg till klubben efter frukost, min träningskompis Lisa skulle starta i lägre sök med sin Oliver och vi skulle passa på att se lydnaden och sen träna lite själva. Vi kom i perfekt tid, de skulle precis lägga platsen. Jag tog ut Garibaldi och gick en sväng bort från planen - han har inte hört skott på nära håll på 1.5 år och jag tänkte att det nog var klokt att kolla in hur han reagerade.

Reagerade gjorde han helt klart, dock blev jag inte riktigt klok på hans reaktion - han verkade varken rädd eller osäker, bara väldigt fokuserad på/intresserad av skotten. Precis när det small tog han inte emot godis, men det var mer typ "inte nu, jag har annat för mig". Några sekunder senare tog han emot godis igen och fortsatte promenera på, nosa och kissmarkera. Samma reaktion vid alla fyra skotten. Angelica gissade på att han helt enkelt är ovan vid att höra skott och det kan nog vara så - senast han hörde något som smällde var när grannen smällde av raketer till nyår och då var han jättearg på dem för att de förde oväsen - han har ju vissa tendenser till att ha åsikter om vad folk gör hemma omkring... så det är mycket möjligt att sådant spelar in. Blir till att försöka åka och träna lite i närheten av skjutbanan så han blir van vid att höra skott.

Sen kikade vi på Lisas och Olivers lydnad, som var mycket bra. Krypet var det som var sämst, där fick de 6/7, resterande moment hade de inget lägre än 9! Mycket snyggt!

Därefter var det dags för dem att åka ut i sökskogen och Angelica och jag gick ner på den andra planen och tränade lite. Garibaldi var tyvärr inte direkt superladdad idag heller... seg, lite flåsig och allmänt lite "tråkig". Angelica tror nog snart att han alltid är så här... först var han ganska snurrig när vi var nere hos henne och tränade, och nu detta. Men han brukar vara rejält mycket piggare och mycket mer intresserad och taggad. Så... kan väl vara konditionen som brister helt klart. Projekt konditionsträning har ju påbörjats men bara sedan en vecka och vi har egentligen bara hunnit ett ordentligt pass.

Tyvärr fick vi åter igen felet att han rullade över på sidan vid platsen. Han är iofs otroligt söt när han gör så men... jag vill INTE befästa det. Sen kan han ju också bli lite disträ när han börjar göra så här och glömma bort att han faktiskt ska ligga kvar. Det gjorde han inte nu, han bara "välte" på sidan och låg sen där i solen och verkade mest njuta.... jag njöt inte fullt lika mycket utan fick gå och avbryta båda gångerna det hände. Sen låg han bra sista gången, dock inte så länge (1 minut kanske?). Alltid är det något...

Hajen skötte sig, åter igen, fint och de fick till bra fart på inkallningarna, bra rutskick och fint kryp, för att nämna något.

Avslutningsvis körde vi långa budföringar med Garibaldi, men han springer verkligen inte benen av sig... helt klart lite väl mycket Kenzo-stil över honom just nu.... han brukar vara betydligt livligare än så här.

Styrde sen kosan hemåt för lite lunch samt lite spår. Angelica gick ut vars ett spår till Gari och Hajen medan Martin och jag fixade med lunchen, sen gick A och jag ut och körde lite aktivering med Sigge och Chili - de fick leta föremål i skogen. Men jisses så segt det gick även här... inget krut alls i varken Sigge eller Chili, framför allt märktes det ju på Sigge, som far fram i raketfart i vanliga fall men inte idag....

Jag undrar om det verkligen bara beror på dålig kondis eller om det även är en liten reaktion på Frontline, som vi satte på dem härom dagen... har märkt liknande reaktioner tidigare år och det här var ju faktiskt första omgången Frontline för i år. Lite underligt annars att alla tre var lika trötta/sega helt plötsligt... Har ju dock inte så mycket val vad gäller det där; vi har massor av fästingar i markerna omkring oss och det räcker att vi har haft en hund som blev sjuk i erlichia, eller anaplasma som det väl heter numera.

Nå, efter att vi kört slut på Sigge och Chili så åt vi lunch, en god laxlåda med pasta och bladspenat, sen var det dags för Garibaldis spår. Det gick faktiskt riktigt bra, lite vimsigt men inte så farligt ändå. Pinnarna då... ja, av sex pinnar så tog han nr. 1 bra, nr. 2 tog han men tänkte fortsätta spåra med pinnen i munnen, nr. 3 blev ett kort stopp men sen tänkte han gå vidare utan att ta upp pinnen - ett så kort stopp hinner jag inte se om jag inte råkar titta på honom exakt just då... Pinne nr. 4 gick han rakt över, däremot tog han sen både pinne nr. 5 och 6 fint, jag såg inte ens att han markerade (balanserade på tuvorna för att inte bli blöt om fötterna) men ändå så tog han upp dem ordentligt. Hmm... Får fortsätta klura på det här med föremål, belöning, markeringssätt etc.

Sen var det Hajens spår och han kämpade på precis som igår, tog sig fram men inte helt utan problem, hade en del ringningar på raksträckor och även i vinklarna. Däremot är han ju stensäker på det här med föremål i spåret, oavsett om det är pinnar eller annat - fördelen med malle gissar jag... rejält stort föremålsintresse.

Avslutade det hela med fika och äppelpaj, innan Angelica styrde kosan hemåt.

Det var en riktigt trevlig helg, även om jag inte kan påstå att jag direkt är nöjd med Garibaldis och min prestation, förutom spåret då. Däremot var det, som vanligt, roligt att träffa Angelica och Hajen samt att träna tillsammans.

Framåt kvällen gick M och jag en sväng med alla hundarna, stannade till på ett ställe och körde intervaller, sträckan var ca. 100 meter och bröderna fick springa åtta-tio skick var, medan Kenzo fick springa fem-sex och Chili bara tre eller om det var fyra - han är ju inte halt längre, ens efter ansträngning men jag tänkte se till att han fortsätter att vara icke-halt. Det var rejält trötta hundar som totaldäckade hemma sen.

Jag var heller inte så pigg, kom på (lite väl sent) att jag glömt ta min medicin på morgonen. Jag blir inte helt utslagen av att missa den men jag brukar kunna känna av det lite, speciellt om jag gör annat som gör mig lite mentalt och fysiskt tröttare än vanligt. Jaja, kunde varit mycket värre.

I morgon får det nog bli en träningsfri dag, förutom att vi ska leka lite med vår nya leksak/träningshjälpmedelspryl - en Manners minder. En skoj liten pryl som jag ska introducera lite mer till hundarna - bröderna fick kika lite lätt på den igår men mer hann vi inte med.

Man blev ju inte direkt överlycklig i morse när man gick upp och insåg att världen utanför var vit... det hade snöat under natten. Nu smälte det undan rätt fort, redan när vi åkte till jobbet var det mesta borta. Sen har det omväxlande varit regn, snö, hagel och sol under dagen... riktigt aprilväder med andra ord.

Har inte hänt mycket intressant alls idag, ingen träning, hundarna fick godisuppletande i en stor hög med stockar (dels på stockarna, i den del som jag vet är stabil) och dels godis utplacerat lite här och var så att det gick att nå från marken). Det mest dramatiska som hände på promenaden var att bröderna krockade rejält... en av dem på väg upp på dikesslänten, den andra ner (de ska helst alltid äta gräs från samma grästuvor) och så såg de sig inte för utan sprang ihop, bredsida mot bredsida som tur var, men eftersom Garibaldi kom uppifrån och Sigge nerifrån så var det Sigge som gick omkull då Gari hade mer fart.

Som tur var så utlöser inte sådana här saker något bråk utan de såg mest lite förvånade ut. Jag kollade igenom Sigge och han får nog ett blåmärke på bogen, där han drog i grusvägen, men i övrigt verkade han ok. Vildingar...

Sen ägnade vi kvällen åt lite städning, passar bra att hålla på med sådana inomhusaktiviteter, som ju (tyvärr) är nödvändiga, när vädret är så här trist.

Dagens andra drama var när det blev översvämning i vasken i grovköket... det rann knappt, vi försökte rensa (puckot till förra ägare som gjort eländet har inte satt något vattenlås på röret från vasken ) och trodde att vi hade lyckats, för sen rann det bättre. Bara det att det rann "bakvägen" genom en slang som tidigare gick från gamla torktumlaren ner i avloppet. Nu rann det alltså ut vatten under tvättmaskinen och torkskåpet och plötsligt hade vi vatten i halva grovköket.

Det var bara att dra ut torkskåp och tvättmaskin och sen inse att det var ett tag sedan vi gjorde det... huvva så mycket hundhår det låg där. Eftersom det var dränkt i vatten var det inte så lätt att få upp så det får torka till i morgon så kan vi dammsuga upp det då, sen ska vi lägga rätt slangen så att det inte kan bli en sån här översvämning igen. Jaja... grovköksgolvet blev i alla fall tvättat.

Ska börja med att tacka så jättemycket för alla grattis vi fått här i bloggen, i gästboken och på FB.

Dagens morgonpromenad blev lite roligare än vanligt. Det var jag, Garibaldi och Chili som var ute och nere i kurvan ca. 200 meter hemifrån fick jag tydliga och fina vindmarkeringar från båda hundarna, upp till vänster i hagen. En räv har sitt gryt i backen upp där i hagen, det går vildsvin, rådjur, hare och älg där, säkert också grävling, som vi dock inte sett men som säkert finns där, så jag reagerade inte så mycket - det finns alltid mycket viltdofter och ibland är de ju ganska färska. Den här gången var det dock väldigt färskt - Chili satte sig och bajsade och medan vi väntade på honom så tittade jag upp i hagen och får då se... två älgar. En ko och en fjolårskalv, de stod ca. 150 meter från oss uppe i bakre kanten på hagen.

De stirrade på oss lika mycket som vi stirrade på dem; Chili såg dem direkt, Garibaldi såg dem när kon rörde lite på ett ben. Sen stod vi där och stirrade på varandra - hundarna är coola i det här läget; Garibaldi påminner otroligt mycket om Kenzo i unga år, han tycker det är jättespännande "Kolla kolla kolla matte - djur" och sen när vi går vidare så bara släpper han det, även om han gärna kollar på vägen tillbaka igen, han har ju liksom inte glömt det men han har inget mer intresse av det när jag väl tycker att vi ska gå vidare.

Numera är Chili också väldigt sansad i sådana här lägen; han har ju en hel del jakt i sig men sen är han också den snällaste och mjukaste hund jag vet och han skulle nog inte ens drömma om att springa efter något så länge inte jag säger att det är tillåtet. Vilket jag förstås INTE gör.

Vi stod nog i närmare en minut och tittade på varandra, till slut fick dock älgarna nog och älgade iväg... mamma älg klev över staketet som ingenting, ungen fick ta i lite mer men tog sig ändå över löjligt lätt. Det är låååånga ben på de där djuren.

På förmiddagen ringde de från Valla djurklinik och meddelade att tandläkaren kommer den 5:e maj, så nu har vi den tiden bokad, skönt!

Efter jobbet lastade jag in Chili och Garibaldi i bilen och åkte till klubben för lite träning. Det hängde mörka moln vid horisonten men det fortsatte tack och lov vara uppehåll under kvällen.

Vi började med att träna lite sök med Oliver; Lisa ville ha hjälp med markering av dold figge så jag fick klättra ner i en sunkig låda som står ute i skogen. Oliver kom farande, for ett varv runt lådan, drog vidare ut på ett djupare sök (lådan stod ganska grunt) och sen kom han tillbaka och fick lite spel - han gnällde och pep, krafsade, hoppade upp på lådan, försökte på alla sätt ta sig in. Jag var i det läget tacksam att han är en liten sheltie... med tanke på lådans tillstånd så hade en tyngre hund förmodligen brakat igenom locket.

Till slut fick Lisa komma halvvägs ut och hjälpa honom att komma ihåg att man ska markera när man hittar figge.

Vi bytte taktik och körde istället rena markeringsövningar där jag hade rullen som lösrulle några gånger, när det funkade så fick han åter igen rullen i halsbandet och nu funkade markeringen, duktig Oliver! Han var rejält taggad på sin belöning, så pass att han högg mig i tummen... som tur var gick det inte hål, bara nästan... vassa tänder har det lilla "monstret".

Sen fick Baldi-bus komma ut och jobba lite. Han hade gapat som en idiot i bilen när vi gick iväg ut i skogen... men som tur var så har han ju förmågan att samla ihop sig rätt fort igen när det väl vankas jobb. Men lite tröttsamt är det allt att han är så gapig; han blir väldigt upprörd över att han inte får komma ut och jobba.

Vi började med att jobba med det här att sitta stilla vid tandvisningen. Gari vill gärna studsa upp och fram till den som kommer, alternativt hoppa på dem (beroende på om han känner dem väl eller inte) så idag jobbade vi med omvänt lockande. Lisa fick först visa att hon hade godis, sen gav jag kommandot "sitt, visa" som är mitt "förberedelsekommando" så att han ska veta vad som händer. Lisa gick fram emot oss och om Gari studsade upp så tog hon bort godishanden bakom ryggen och stannade. Efter ett par försök satt han stadigt.

Sen tog vi bort det synliga godiset och om han reste sig nu så vände Lisa bara direkt. Tog några försök, sen satt han även säkert i det här läget. Sen var det inga problem för Lisa att gå fram, kolla tänder, belöna och när hon sen gick så slängde Gari direkt över koncentrationen mot mig och jag belönade honom också. Riktigt bra utförande och det är jättekul att jobba så här, att lära hunden att självmant sitta kvar eftersom det är det som lönar sig. Tack Lisa för bra hjälp!

Därefter blev det en genomkörning av klass 1. Garibaldi var väldigt fokuserad och jobbade fint, blev lite distraherad av en pipande hund utanför planen men i övrigt väldigt fin koncentration. Såna saker behöver vi verkligen träna på; han blir lätt störd just av andra hundar som låter lite annorlunda och så. Momenten gick bra, det är väl ställande under gång som är lite svajigt, men när jag använde "stanna" istället för "stå" så går det bättre. Måste bara komma ihåg det nu...

Vi grejade lite med hans position då han ibland kommer lite långt fram samt lutar sig utåt, kör ut vänster framtass lite och sitter och stirrar upp på mig i förväntan på belöning... jag har inte tänkt på det men det var bra att Lisa sa det så jag kan börja rätta till det innan det blir alltför befäst.

Avslutade med några stycken tandvisningar och sen bytte jag hund och tog ut Chili medan Lisa hämtade sina två. Vi började med lägreklasslydnaden för Olivers del, han går fint och det är nog bara krypet som kan ställa till det lite - han är något övertaggad där...

Sen tränade jag med Chili medan Lisa tränade med Trolla. Chili är totalt snurrig just nu... han beter sig mer som 8 månader än 8 år... Han flänger och far, springer som en galning, piper i alla moment och är allmänt överlycklig och övertaggad. Studsar och hoppar, skuttar ofta upp och pussar mig och då är det inte bara att han hoppar upp med framtassarna på mina axlar, nej då gör han ett luftsprång så hela stora hunden svävar i luften... Galning, men jag kan inte bli annat än glad när jag ser honom. Skit samma att träningen blir mer lek - han har kul och hela hunden utstrålar glädje, han är inte halt längre och vi har ju ändå mer eller mindre lagt ner tävlandet - bara han har kul är jag glad. Lilla stora söta Chili, jag älskar honom så det nästan gör ont i hjärtat.

La honom för en inkallning, precis då rymmer en liten vit hund (terrier? - jag såg inte riktigt vad det var) från agilityplanen bredvid, den far runt som en galning uppe vid stugan utanför lydnadsplanen och jag valde att gå tillbaka till Chili. Folk tror nog att jag gör det för att Chili inte är att lita på men i realiteten gör jag ju det för att skydda Chili - han må vara stor men han är ju en mes och redan lite osäker (men vänlig) när det gäller främmande hundar och jag vill inte riskera att något händer. En sån liten hund gör ju iofs inte nån enorm skada på honom rent fysiskt, men mentalt är det ju lite annorlunda. Matte fick dock tag på sin hund (efter en liten stund) och ordningen återställdes.

Vi tränade fram till att det nästan mörknade, klockan var 20.45 när jag styrde bilen hemåt. Mörka otäcka moln drog in när jag körde hemåt men vi klarade oss hem utan att det började regna. Får se hur det blir i morgon - det har lovats både regn och snö... aprilväder...

Efter tävlingen igår var jag rätt slut, så det blev några timmar på soffan. Till och med Garibaldi var lite avslagen, men när vi senare tog oss ut i trädgården för en stunds träning så var han nästan lika sugen på det som de andra var.

Martin gjorde klart det sista med nätet över hundgård och box så nu kan äntligen Garibaldi vara ute i hundgården igen... så skönt för honom! Själv tog jag ett träningspass var med Chili och Sigge och sen fick även Garibaldi ett kort pass. Kenzo fick dock nöja sig med promenad, då jag inte vill anstränga honom nu när han har sin trasiga tand.

Efter träningen tog jag hundarna två och två och gick en sväng, dels på grusvägen och dels in i den fina hagen som gränsar till vår tomt. Gäller att passa på nu innan djuren släpps ut, sen är hagen inte tillgänglig igen förrän sent i höst. Men än så länge kan vi alltså njuta av att både kunna rasta och träna där. Hundarna sprang som galningar, jag stoppade en boll i munnen på Sigge som har fin teknik på hur man har en boll i munnen och ändå samtidigt har möjlighet att andas. Han är ju numera ganska lätt att stoppa om det far upp vilt, men för säkerhets skull så skadar det inte att ha en boll som han kan röja runt med så han är lite mer fokuserad på det.

Vädret var fortfarande blåsigt men ändå väldigt skönt, vitsipporna har börjat blomma i hagen, åtminstone på ställen där de står lite i lä. Jag såg en falk som jagade över fältet, lite surfande när jag kom in fick mig att komma fram till att det nog var en tornfalk jag såg, kul! Vi ser rätt mycket fåglar och sparvhöken är under vintern en flitig besökare i trädgården, när vi matar småfåglarna, men nån falk har jag faktiskt inte sett tidigare.

Ska för övrigt dra igång lite konditionsträning med Garibaldi nu, hans kondis är inte direkt superbra och det märktes igår, han var segare än han borde varit på lydnaden. Att trassla sig igenom t.ex. lydnadsklass 1 kan vi nog göra men ska man göra lite jobbigare arbete - svårare lydnad, längre spår etc. - så behöver han bättre kondis.

Mer än så här blev det inte gjort idag, jag kände av den nästan obefintliga sömnen och Martin hade ont i sin hand efter att ha meckat med nätet, så sen blev det en lugn kväll. Hundarna var, inte helt oväntat, också väääldigt lugna.

Idag ringde jag djursjukhuset och hade tur att få en tid redan nu ikväll. Först blev det dock en sväng med hundarna, jag tog Garibaldi och Chili med mig ut i hagen och körde "hämta bollen"-övningar - två tennisbollar som jag släpper så hundarna ser dem, sen går vi en bit (75-150 meter beroende på sikt etc.) och sen skickar jag en hund tillbaka att hämta en boll. Garibaldi fick springa mest, men Chili älskar den här leken och ville så gärna springa så det fick han göra ibland, dock inte varje gång för jag är fortfarande lite restriktiv pga. hans tidigare hälta. Dock syns ingenting nu, inte ens efter en sån här grej, så det känns väldigt positivt. De fick springa rätt många skick och mot slutet var Garibaldi rejält trött - inte så att han slutade att springa men han fick lite överslagshandlingar; ställde sig och åt gräs istället för att ta bollen och såg allmänt förvånad ut när Chili snodde bollen för honom. Som sagt...han behöver få bättre kondis.

Veterinärbesöket avlöpte hur smidigt som helst, Kenzo är ju otroligt lätt att ha att göra med i sådana här situationer. Han tycker inte det är så kul, han skulle gärna gå därifrån istället men han är snäll och lugn och lätt att hantera. Vet. tittade på tanden, skrev ut Rimadyl och nu väntar vi på tandläkartid, sen får tandläkaren avgöra huruvida tanden ska dras ut eller lagas. Jag åkte om apoteket på Tornby på vägen hem så vi kunde börja med Rimadyl redan ikväll, det var nästan folktomt (klockan var då strax efter halv åtta) men det tar ju ändå lite tid att fara omkring så där gick den kvällen mer eller mindre åt till det här. Det var dock väldigt skönt att vi fick tid så snabbt, hoppas det inte dröjer för länge med tandläkartid nu.

Det har varit en händelserik helg på gott och ont - det började redan i fredags då vi var på konsert (Brahms 1:a pianokonsert och 2:a symfoni, mycket vacker musik och kanonframträdande, mkt duktig pianist). Konserten tillhör det konsertabonnemang som Martins föräldrar har, men de var nere i Skåne för vidare transport mot Sydafrika - en drömresa på drygt tre veckor som de planerat i över ett år nu. Men naturligtvis kommer de inte iväg pga. vulkanutbrottet.... hur ledsamt som helst, men de var i alla fall tvungna att åka ner till Skåne och stå "stand by" ifall det skulle råka bli så att man öppnar Kastrup igen, vilket i dagsläget dock inte ser så hoppfullt ut. Alltså fick i nöjet att gå på konserten i deras ställe, vilket förstås var väldigt trevligt.

Men... det som vi upptäckte när vi kom hem var inte så kul. Hundarna hade fått märgben och Kenzo hade lyckats bryta sin övre högra hörntand pga tuggandet på benet.... jag hittade den avbitna tanden i biabädden där han legat med sitt ben. Stackars Kenzo, det är en rejäl bit han brutit av, typ 2/3 av tanden. Blir till att ringa och boka tid hos tandläkaren på djursjukhuset på måndag, tyvärr kan det väl sen ta nån vecka eller så innan vi får tid, men förhoppningsvis kan han få Rimadyl under tiden. Just nu äter han Magnecyl, det är bättre än inget i alla fall. Hans hörntänder är ganska fula, väldigt slitna i emaljen så jag är inte förvånad över att detta hände, men roligt är det ju inte, lilla gammelgubben.

Lördagen blev i alla fall bättre, ingen skadad hund åtminstone men vilket trist väder... rejält blåsigt och det bara ökade hela tiden. Jag började med att spåra med Garibaldi på förmiddagen, ett ca. 300 meter långt spår i hagen, med fyra apporter. Innan vi gick ut och tog spåret körde vi "pinnplockning" på gräsmattan och sen tog han utan problem alla fyra apporterna i spåret, skönt!

Sen åkte vi en sväng till stan, handlade mat och lite annat samt lämnade av en hel del återvinning. Hem och lasta ur allting, sen var det dags för mig att åka mot klubben tillsammans med Garibaldi och Chili. Mötte upp med Lisa och började med en platsliggning med Gari och Oliver, inga problem. Sen kommendering genom appellens lydnad och därefter fick vi chansen att göra en budföring på en helt främmande person. Det gick superbra, inga tveksamheter alls från Garis sida, heller inget försök att istället springa till Lisa som stod ute vid kanten av planen ungefär mitt på sträckan.

Efter träningen så hjäpte jag Lisa när hon märkte upp planerna inför söndagens lydnadstävling. Vi mätte och la ut sågspån och satte markeringspinnar och hade oss, sen fick Chili och jag testa av så att elitens fria följ funkade med det upplägg som Lisa hade tänkt sig. Vi körde sen igenom hela elitklassen, vilket förstås inte var helt lätt för Chili då han inte kan sändande till rutan från konen och heller inte dirigeringsapporteringen, samt att vi avstod hoppet med tanke på skaderisken just nu, men i övrigt var han duktig. Dumrutan är ju inga problem och vittringsapporteringen gick jättefint, fjärren var inte så illa den heller.

Det blåste rejält hårt när vi höll på och det verkade bara öka hela tiden. Till slut var jag väldigt frusen och tog en kort promenad med dogsen innan vi åkte hemåt, medan Lisa fick stanna och färdigställa det sista på planen.

Idag var det tidig morgon som gällde här hemma... fy sjutton så trött jag var, hade sovit jättedåligt och var inte så sugen på att gå upp när klockan ringde redan 5.30. Men.... ska man tävla så får man stå ut med sånt, speciellt i brukset, som alltid har äckligt tidig samling.

Det var nämligen dags för mig och Garibaldi att säsongsdebutera på tävlingsplanen och det med start i appellklass spår. Det är ju för övrigt bara vår andra tävling någonsin, så man kan ju inte säga att vi direkt har nån rutin...

Nå, vi kom till samlingen och det visade sig att vi var bara tre stycken anmälda... eller ja, det hade varit fyra men den fjärde hade strukit sig då hon blev uppflyttad igår i Mjölby. Jag drog startnr 3 och sen var det dags att köra ut till spåren.

Mitt spår gick på en fin vall, där det brukar gå betesdjur sen under sommaren men än är de ju inte utsläppta så där var fin spårmark. Påminde rätt mycket om fälten hemma omkring och med tanke på hur det blåste så är jag glad att vi tränat så mycket fältspår som vi faktiskt har.

När spåret var lagt var det bara att vänta. Jag passade på att lägga en "pinnstig" upp i skogen på andra sidan grusvägen - bara 20-30 meters "spår" med tre pinnar som jag sen släppte på Garibaldi på direkt. Pinnarna plockades lite halvhjärtat och jag blev väl lite fundersam på hur det här skulle gå.... Nå, vi plockade lite pinnar till runt bilen och sen hann jag inte mer än sätta in Garibaldi och sätta mig i bilen så kom tävl.ledare och domare och det var dags att spåra. Rätt bra timing med pinnplockningen i alla fall.

Påsläppet gick bra, Gari verkade gå i kärnan, han är rätt duktig på det för det mesta, och sen när vi kom till första pinnen fick jag det bekräftat - han gick rakt på den. Han stannade till och nosade lite och jag peppade med "är det nåt?!" och han plockade pinnen och kom fint med den. Tog första vinkeln nästan perfekt och sen tog han även andra pinnen fint, skönt! Därefter blev det dock lite strul; när jag släppte på honom så gick han iväg men vimsade lite och verkade inte fästa och kom så småningom tillbaka till mig, så jag släppte på igen och den här gången tog han spåret fint. Ringade en gång i vinkeln och spårade sen superkoncentrerat sista sträckan (där vi hade sidvind, precis som på första sträckan, sen var det motvind på andra) och tog utan problem slutpinnen! Jippie... då var den biten i hamn i alla fall! Duktiga fina Garibaldi!

Vi fick 9.5 pga. strulet på andrasträckan, och det tycker jag var helt okej. Fick beröm av domarna för hans fina spårning och det är ju verkligen något han gör bra.

Tillbaka till klubben, lite fikapaus (inte för mig, jag kände inte för att äta eller dricka något) och sen dags för budföring. När vi stod och väntade på vår tur var Gari allt annat än koncentrerad, men när vi gick ut och hälsade på mottagaren var han fokuserad och "med" igen tyckte jag. Sprang jättefint till mottagaren, satte sig fint, startade bra och sen fint tillbaka till mig... tills han var 10 meter ifrån mig, då fick han för sig att domarna och tävl.ledaren var kul typer - de skulle han hälsa på. Jag såg direkt när han fick korn på dem och rev i med ett rejält "fot!" och han vek snabbt tillbaka till sin ursprungsriktning och kom in vid min sida.

Platsen sen så.... usch, det är ett moment jag tycker är lite otäckt. Jag peppade Gari vid externbelöningen och sen gick vi in på planen. Nr 1 var en liten tax, nr 2 en rottishane och sen då Gari. Platsen blev tack och lov lugn, Gari bytte ställning nån gång och la om sig lite en gång då han la ner hakan i marken men i övrigt fint och stabilt, skönt!

Gari fick vila i bilen medan nr 1 gick sin lydnad, sen tog jag ut honom när nr 2 var knappt halvvägs igenom sitt program. Klickade lite för kontakt och så och det kändes hyfsat.

Lydnaden blev hmm... tja, hyfsad är nog ordet. Lite slarv, lite konstiga fel som inte brukar komma på träning - säkert en kombination av en något trött hund, en nervös matte samt orutin för oss som ekipage. Men jag misstänkte att vi skulle klara oss, dock vågar jag inte hoppas på något sådant förrän det är räknat och klart så det blev en liten väntan sen.

Slutligen så visade det sig att jodå, vi hade klarat oss, med bra marginal dessutom - 258,75 poäng fick vi ihop!

Så här såg poängen ut totalt:

Spår: 9,5 - 9,5
Budföring: 9 - 9
Platsliggning: 9,5 - 9
Linförighet: 8 - 7,5 (han var väldigt okoncentrerad)
Framförgående: 0 (inte oväntat, vi är inte klara med det. Fin första sträcka, strul på andra)
Läggande: 9 - 9
Inkallning: 10 - 10
Apportering: 6,5 - 6 (han släppte vid mina fötter samt satte sig sen snett)
Hopp: 8.5 - 8,5 (nosar på andra sidan hindret)

Med det här kom vi tvåa, vann gjorde duktiga taxen Pepper med superfin lydnad, och rottisen som också var med missade tyvärr två pinnar på spåret men kommer säkert att klara sig bra nästa gång, de hade fin lydnad och så.

Så då var Garibaldi äntligen uppflyttad till lägre.... det ska iofs inte skyllas på hunden att det tagit så pass lång tid för oss att komma ut och tävla, utan det är pga matte. Skönt att ha det här gjort i alla fall, nu siktar vi på lägre klass under hösten - det är målet i alla fall, sen får vi se hur det går, det vet man ju aldrig så här i förväg.

Nu ska jag vila lite (sov uselt i natt) och sen ska jag aktivera Sigge och Chili (Kenzo får vila så länge tanden är trasig). Garibaldi är jättetrött, sover som en stock här bredvid - en sån här dag tar på till och med honom.

Inga bilder finns idag, eftersom vi lät husse stanna hemma - med tanke på hur störd Gari var av husse i höstas på vårt första försök så chansade vi inte nu, utan det är något vi får träna in sen under sommaren - klart husse ska kunna följa med men just nu blir det lite mycket.

Tiden går himla fort nu, redan torsdag liksom... dagarna flyger fram och med dem följer våren, som tar större och större kliv mot sommaren. Nu ska det visserligen bli lite sämre igen några dagar men ändå går det ju framåt hela tiden, vilket är helt underbart.

Idag var det dags för träning på klubben. Jag var för en gångs skull där före Lisa - det är inte ofta det händer - och passade på att träna lite hyfs och vett med Garibaldi. Han börjar nu varva upp redan 2-3 kilometer från klubben... gnäll-skäller och stressar omkring. Han har ju ett högt stresspåslag just vid förväntan, tack och lov så är han i grunden ändå en balanserad hund trots sitt ganska livliga temperament, men just i sådana här lägen blir det jobbigt och det är rätt svårt att hitta en bra metod att stoppa det... att be honom lägga sig ner funkar INTE i det läget, han lyssnar inte. Och när man kör bil är det ju lite svårt att samtidigt belöna hunden om den håller sig lugn.

Jag har dock beställt en pryl som kanske, eventuellt, möjligtvis kan vara till nytta i sådana här lägen - en Manner's minder, vilket är en fjärrstyrd godisapparat. Tanken är att ha den till att belöna hundarna i lägen där jag inte är alldeles i närheten, t.ex. om jag sätter en hund i hundhuset och tränar med en annan; i de lägena blir det ofta ett väldigt liv på den som är instängd och jag tänkte försöka få bort det men det är svårt när man inte har möjlighet att på ett bra sätt belöna OM hunden lugnar sig och är tyst. Ska bli spännande att se hur bra (eller dåligt ) det funkar, jag får den nog nästa helg så det dröjer lite innan jag kan testa.

Nå, idag när vi kom till klubben var det en väldigt uppvarvad pupp som ivrigt väntade på att få kasta sig ut ur bilen och börja jobba. Jag hade även med Chili men numera är han faktiskt ganska lugn och tyst så det finns väl hopp om Garibaldi också... bara si så där fem år till, sen kanske han också är lite lugnare.

Jag tog ut Garibaldi men sen fick han INTE flänga omkring utan det var gå "här" vid sidan som gällde. Vi gick ut på en kort promenad så han fick kissa och bajsa, i övrigt fick han gå "här" hela tiden. Sen tillbaka över parkeringen, bort till soptunnorna för att slänga påsen och sen tillbaka till bilen igen. Det tog tid innan han sansade sig och kunde gå lugnt men koncentrerat vid min sida och han blev ganska trött i bollen av det - det här tröttar tydligen betydligt mer än vanlig lydnadsträning, förmodligen för att han är i ett annat, mer uppvarvat, sinnestillstånd när vi ska försöka köra vettig vardagslydnad i sådana här lägen.

Ner på planen kom vi i alla fall utan större stök och sen började jag med att köra lite enkel linförighet, bara för att samla ihop honom och lägga över honom i rätt läge för träning. Där kommer hans naturliga balans verkligen till nytta, han skiftar snabbt över till "rätt läge" och stressen bara försvinner.

Efter lite linförighet la jag en plats, under tiden kom Lisa och Oliver och Lisa passade på att gå ganska nära bakom Gari, som vred på huvudet men inget mer. Bra med träningskamrater som direkt tänker "störningsträning!" i sådana lägen.

Sen la vi en plats med Oliver och Gari, G låg med huvudet nere ibland och med huvudet som en giraff ibland - han var jättenyfiken på en corgi som tränade lydnad på planen bakom min rygg. Men han ligger stabilt och fint även när han är nyfiken så det tycker jag inte är någon fara.

Oliver fick sen ligga i bilen medan Lisa kommenderade oss genom appellens moment. Idag kändes det väldigt bra; fin fokus från både min och Garibaldis sida, han var väldigt koncentrerad på vad vi gjorde och skötte sig överlag utmärkt. Det enda moment som inte är bra nu är framförgåendet - det är inte dåligt men det är inte helt färdigt, han kan doppa nosen nån gång och han har svårt att stå kvar när vi gjort halt och han ska stå medan jag går fram till honom. Men det är ingen nolla i dagsläget i alla fall.

Avslutade med en budföring som G gör jättefint, kanske inte så konstigt iofs då han är otroligt glad för Lisa.

Jag gick sen och bytte hund och Lisa hämtade Oliver. Chili var så jäkla övertaggad - han var mer som en unghund än en hund som ska fylla åtta år om en månad... Jag ville inte köra för hårt med honom i och med att han nog fortfarande inte är helt bra efter sin hälta men fritt följ, fjärrdirigering och rutan och dumrutan blev det i alla fall, samt en metallapportering. Allting gick bra, förutom rutan som han tydligen helt glömt bort... han sprang som en tok rakt igenom och sen såg han ut som "Va, vad var det jag skulle göra?!"

Efter några försök blev det plötsligt kontakt i hjärnan igen och han presterade några bra skick, dock fick jag själv stanna honom i rutan och det är inte optimalt när man ser så kasst som jag. Nu lyckades jag dock få honom bra placerad, men det är mer tur än skicklighet kan jag säga...

Får nog bli att jag kör igång Chili igen och så får vi se hur det blir med tävlingar - han är alldeles för pigg och energisk för att bara "gå och skrota".

Ska börja med att säga grattis till Sigges och Garibaldis uppfödare kennel Goosewood's som fått valpar idag, mamma är Goosewood's Alizee som är moster till våra grabbar. Det blev två svarta hanar och fyra harlekintikar. Titta in i kennelns fotoblogg för bilder på underverken.

Idag var det möte på jobbet på eftermiddagen, nere på Filmstaden, först lite mat, sen möte och slutligen fick vi se film, The Bounty Hunter. Visst gick den att se, men jag kan inte rekommendera att man går och betalar pengar för den, den var inte speciellt lysande på något sätt.

När jag kom hem stod Martin och bytte däck på Chryslern, själv bytte jag om och stack ut på en motionsrunda, mestadels snabb gång men några korta bitar jogging också. Jag är grymt otränad men har redan sett en liten förbättring vilket är väldigt positivt, piggare är jag också vilket är så himla skönt.

Sen skulle jag hjälpa Martin att rulla in trädgårdsslangen så jag gick ut i trädgården igen, när jag gick ut så stod Garibaldi innanför dörren och tyckte att han skulle med, att jag sa "stanna" ansåg han vara enbart riktat mot Kenzo, INTE mot honom själv för han skulle ju följa med matte ut och ha roligt - jag tror att han trodde att jag varit ute och lagt spår till honom när jag försvann iväg ut ensam. Tji fick han.

Eftersom matte har lite svårt att motstå sin dryga men väldigt älskade hund så fick han såklart följa med. När vi rullat in slangen (jag drog slang, Garibaldi sprang omkring och försökte undvika att få minsta lilla vattendroppe på sig... ) så hämtade jag en boll och fick en överlycklig hund som kastade sig in vid min sida... "Äntligen lite träning!" verkade han tycka och att vi tränat i två dagar i sträck var tydligen helt glömt.

Så det blev ett pass fritt följ, läggande under gång och inkallning på uppfarten och Garibaldi hade nog gärna hållit på en bra stund till men nu var jag lite trött så vi avslutade där. I morgon blir det träning på klubben tillsammans med Lisa och jag tror att jag ska ta med mig även Chili så han får göra lite... är SÅ sugen på att tävla honom för han är så himla pigg och "på" när vi gör något men det är ju det där med den eländiga platsen... undrar om han ligger tryggare på hemmaplan - vi skulle ju iofs kunna tävla enbart i Linköping och Mjölby, de två klubbar som vi vanligtvis tränar på och där han verkar klara av att ligga även om han inte är helt bekväm med det. Jag får fundera lite... tycker det är synd att "ställa av" honom då han är mer taggad än någonsin att jobba.

Det är farligt att flexa ut som vi gjorde igår - man får mersmak....

Idag jobbade vi dock full dag, sen tog Martin itu med att sätta dit sista nätet över hundgården, den trixiga biten var kvar - en trekantig hörna inne vid väggen, där det även går ett fönster samt grinden in till hundgården. Det tog honom några timmar att bli klar...

Under tiden rastade jag hundarna två och två, la sen ett spår på vallen nedanför huset, tänkte låta Chili gå ett spår för att inte överanstränga honom igen.

Hade under en paus på jobbet skrivit en liten lapp med vad jag hade tänkt träna på idag - jag gillar lappar/listor, jag följer inte alltid dem men just det här att skriva ner saker gör i alla fall för min del att det fastnar lite bättre.

På lappen stod bland annat:

Garibaldi - pinnplockning, framförgående (halterna), kryp, plats.
Sigge - position, plats, apportering
Kenzo - leta föremål
Chili - spår?

Och jag följde det hyfsat faktiskt. Medan spåret låg till sig så tog jag och la ut en massa spårpinnar på gräsmattan, sen hämtade jag Garibaldi samt en burk med lite rester från helgens helstekta entrecote - det blev en del bitar med lite väl mycket fett på och de hade vi tagit undan. Gari blev alldeles till sig och min första plan - att låta honom i princip leta fritt efter pinnarna - gick om intet när han bara försökte med plats, positionsväxlingar etc. framför mig. Ändrade raskt på det hela och kopplade honom i icke-stryp samt lät kopplet löpa mellan frambenen, ungefär så här gjorde jag i början när jag lärde honom spåra så det var ju invant. Och nu åkte nosen ner och han spårade - nu hade jag ju vandrat omkring hur som helst där och det var ju ändå inte det som var poängen. Första pinnen plockades hyfsat lugnt, avlämnades och när han sen insåg att det var DET som gjorde att han fick entrecote, ja då blev det fart... Jäklar vad han plockade pinnar!

Det hänger alltså på om belöningen är tillräckligt bra, det insåg jag ju iofs redan innan men ibland är det bra att liksom verkligen få se det. Vanligt godis som korv eller köttbullar är INTE tillräckligt - då är spåret mer intressant. Jag undrar om spårinlärningen med hjälp av godis i spåret har påverkat? Bara en fundering jag fick, men jag tror att med nästa hund (som väl iofs ligger LÅNGT fram i tiden) så ska jag redan från början fokusera på pinnplockningen som en superviktig sak i spåret.

Det gick väldigt fort för G att plocka in alla pinnarna (12-13 stycken tror jag det var) och sen hade han gärna fortsatt, men nu fick han faktiskt vila en stund för nu var det brorsans tur att jobba lite. Det blev linf./ff. med fokus på position och kontakt, läggande och ställande under baklänges marsch (jag går baklänges, hunden går vanligt framåt), inkallning (som fortfarande är bra, inga tveksamheter i starten längre) samt platsliggning - hans stadga är mycket bättre numera. Blev däremot ingen apportering men man måste ju inte slaviskt följa sina listor.

Efter Sigges träning fick Chili gå sitt spår, det var visserligen bara 30-35 minuter gammalt men skit samma. Det märktes på honom att det var färskt, han "svävade ut" lite väl mycket, även om han dök in i spårkärnan och tog korven (förstås... det är ju Chili... ). Tempot var faktiskt hyfsat, jag slapp släpas med. Nöjd matte och nöjd Chili, som för övrigt skönt nog inte var halt alls ikväll.

Sen ut med Garibaldi igen, han var helt övertygad om att han skulle ut och spåra men se det skulle han inte... det var framförgående som stod på schemat. Jag använde uppfarten och så traskade vi fram och tillbaka där och jobbade på dels en bra linförighet där han inte försöker tjuvstarta, dels snygga ställanden, där jag sen satte igång honom igen i ett nytt framförgående - det var jättekonstigt tyckte G första gången men sen fattade han vad jag ville - och dels det här med att stå kvar tills matte kommer upp vid sidan, det som var svårast att få bra faktiskt.

Efter att ha travat fram och tillbaka x antal gånger så övergick vi till lite annat; läggande och ställande under gång, inkallning och sen som avslutning en fem minuter lång platsliggning. Han låg med huvudet nere nästan hela tiden, lyfte det lite några gånger, vädrade en gång men i övrigt - blickstilla.

Vi hade tänkt ta en motionsrunda, jag och Martin och Kenzo (vi som behöver det mest ) men tyvärr blev klockan nästan halv nio innan Martin var klar och då var vi båda så hungriga att vi skippade rundan. Kenzo fick istället leta godis i skogsbrynet, jag slängde ut några få godisbitar på en rätt stor yta så han fick jobba för dem.

I morgon eftermiddag/kväll har vi möte på jobbet så det känns rätt skönt att jag har aktiverat hundarna två dagar nu så får de ha tråkigt i morgon. Förhoppningsvis kan M och jag hinna med en liten motionsrunda när jag kommer hem, om inte mötet drar ut för mycket på tiden.

.... när vädret är strålande och man har en massa saker att göra hemma.

Idag flexade vi ut redan vid 15 - det tar illa på vår flex, båda ligger vi på rätt många timmar minus redan, men tja... det får vi väl ta igen nån annan gång typ - och åkte hem för att fixa lite saker.

Jag började med att rasta hundarna, K och G tillsammans, S och C var för sig, det kan vara skönt för dem att nån gång då och då gå en egen runda med bara matte. Och skönt för mig också för den delen.

Sen gick jag ner på vallen nedanför huset och la ett spår till Garibaldi. Tänkte testa med bara ett fåtal pinnar (2 stycken) och rejäl belöning. Spåret blev väl 3-400 meter - jag har svårt att avgöra det där med spårlängd, borde nog ha en GPS... Äsch, nu mätte jag den ungefärliga sträckan på Eniros kartfunktion och det visade sig att spåret var ungefär 450 meter... så bra var min avståndsbedömning alltså. Nå, hellre på det hållet än att jag konstant skulle lägga för korta spår.

Medan spåret låg till sig så tog jag ut hundarna en i taget för en stunds träning. Först Garibaldi, som var helt övertygad om att vi skulle ner och spåra och blev lite snopen när matte istället gick ut på gräsmattan. Nå, han var med på det också - han är ju oftast med på det mesta, fina Garibaldi.

Körde lite fritt följ, läggande, inkallning och han var väldigt alert och "på", trevligt! Avslutade med en platsliggning, han fick ligga i ca. fem minuter och under ungefär en minut mitt i var jag dold (jag gick bakom husknuten). Kastade sen iväg en boll bort dit där jag varit, efter det fick han ligga ytterligare närmare en minut och sen gick jag tillbaka, satte honom och släppte sen iväg honom till bollen och sen busade vi lite. Han ligger verkigen stadigt och fint nu.

Nästa hund ut var Kenzo, han fick leta bollar i skogen utanför tomten, han fick göra det i sin egen takt men han fick ju ändå jobba för det är lite lagom risig terräng där sedan de röjde skog i höstas. Han fick hämta sex stycken tennisbollar och han var rätt flåsig, men nöjd, efter det.

Sen Chili och här var jag ju inte så jättesmart... jag lät även honom leta bollar och han tar ju inte det i samma lugna takt som Kenzo, nej... Chili var som en virvelvind och inte sjutton kan man tro att han blir åtta om en och en halv månad... sprallig som en unghund är han, raringen. Han har varit helt ohalt nu i ett par veckor, men nu ikväll haltar han igen, inte alls illa iofs men ändå... dumma dumma matte som inte tänker. Nästa gång ska jag lägga ett spår till honom istället; det är mer lagom aktivitet nu tills han är helt bra. Visserligen är det inte direkt ett nöje att gå efter Chili i spåret men jag sparar ju in kostnad för gymkort på det sättet.

Sist ut var Sigge och idag fokuserade vi rejält på position i linförigheten och det börjar faktiskt bli riktigt fint. Han är fortfarande lättstörd men det är oändligt mycket bättre än det var för ett år sedan. Han är också så mycket mer lyhörd idag; härom dagen stoppade ju Martin honom när Sigge startade på en hare - bara kallade lite glatt "Sigge!" och Sigge vände direkt. Även när han blir intresserad och vill kolla in något, som idag när han kände vittring från skogen där jag tränat med Chili och Kenzo, går det lätt att stoppa honom, något som bara inte gick tidigare...

Vi jobbade korta pass med position, sen lekte vi lite, sen position igen, sen lek. Därefter lite inkallning och nu äntligen startar han direkt och springer snabbt. Avslutade med att han fick leta små föremål som jag gömde i en sluttning - inga problem alls sa "mästarnosen" - om Gari är bäst av dem på att spåra så är Sigge utan tvekan bäst på att leta föremål, han är hur jäkla skicklig som helst och inte ger han upp heller.

Nu var det lagom dags att ta Garibaldis spår så iväg ner på fältet med G, som var MYCKET ivrig. Han kom iväg fint, spårade bra, tog första vinkeln med en liten ringning, nästa vinkel tog han utan minsta tvekan eller ringning men.... sen gick han rakt över pinnen som låg kanske 50 meter efter vinkeln. *suck* Jag stoppade honom, visade hur jag tog pinnen och sen la jag honom ner och skuttade sen omkring som ett fån och visade hur kul JAG hade med pinnen, och låtsades sen äta upp kattmaten som var den tänkta belöningen för pinnplockandet. Gari blev lite frustrerad...

Iväg igen och även nu spårade han fint, tog nästa vinkel fint, slog lite i spåret men han är mycket tydlig när han är "ur spår", han vill direkt leta sig tillbaka till spårkärnan, även om han sen gärna går i ett litet bågmönster över spåret, slår kanske 0,5-1 meter åt vardera sida.... jag har sett samma beteende hos de andra tre, så antingen är det nån beauceron/vallhunds-grej, eller så är det jag som lär mina hundar spåra i s-kurvor...

Hur som helst så missar han ju verkligen inte vinklar eller annat, men.... åter igen *suck*.... han gick över sista pinnen. Nästan rakt över den dessutom, precis som den första. Han tycker helt enkelt inte att de är intressant. I spåret, ska tilläggas, för i trädgården hämtar han gärna allsköns pryttlar och skit som han sen använder till att bjuda in antingen mig eller nån av de andra hundarna till lek. I spåret däremot, där existerar inte pinnarna tydligen.

Jag snodde åter igen pinnen, la honom ner och gjorde honom lite mer frustrerad, nu blev han väldigt frustrerad kan jag säga. Sen gick jag 20 meter åt ett annat håll än dit jag avslutat spåret, släppte diskret pinnen, gick i en vid båge tillbaka och släppte sen på honom. Nu tog han minsann pinnen utan tvekan. Och naturligtvis fick han kattmaten som belöning.

Blir till att klura ytterligare på det här med pinnarna - det ska ju gå att lösa förstås, jag ska ju bara komma på HUR... Jaja, problemlösning är ju egentligen rätt kul, även om jag iofs hellre grejar med lydnadsmomenten.

Under tiden jag höll på med hundarna så bytte Martin till sommardäck på Jeepen, sen kopplade han släpet, plockade ner byggställningen och lastade den på släpet (det är några som ska låna den ett tag). Jag körde en maskin tvätt och hängde ut samt tog in gårdagens "skörd". Runt 18-tiden var vi klara med allting - då hade vi kommit hem strax innan 15.30 så det var rätt effektiva 2.5 timmar. Vore skönt om man alltid hade kunnat sluta så tidigt... och kommentera nu inte att det kan man göra om man börjar kl. 6 på morgon; det är fel svar.

Vi vill faktiskt gå ner i tid båda två, men har just nu så pass mycket att göra på våra respektive jobb att våra arb.givare inte kommer att gå med på att låta oss gå ner i tid. Trist men sant. Bara att hoppas att det ändrar sig framöver, eller så får man väl kika på annat jobb helt enkelt.

Vädret var helt ljuvligt - det är något speciellt med vårkvällar... alla årstider har sin charm men våren är nog lite extra härlig tycker jag - all denna förväntan som ligger i luften; knoppar som är på väg att slå ut, för varje dag så märker man hur livet återvänder i naturen, dagsljuset håller i sig längre och längre - det är en otrolig känsla tycker jag. När sommaren sen kommer så går alltig in i ett mer lugnt och rofyllt stadium, det är skönt det med men för min egen del tycker jag nog lite extra om våren.

Att det är april märks verkligen på vädret - det är oerhört omväxlande just nu.

Igår var det gråmulet och kallt, bara 4-5 plusgrader, det småregnade emellanåt och var allmänt otrevlig. Varken M eller jag var speciellt inspirerade att göra något, jag fick dock ett sms från Lisa ang. träning och vi bestämde att ses på klubben framåt eftermiddagen.

Vädret var inte bättre när jag lastade in Gari och Kenzo i bilen, tvärtom faktiskt... det började regna. *suck* Men vad gör man inte för sin hobby och sina fyrbenta vänner.

Garibaldi fick börja, Lisa kommenderade oss igenom appellens lydnad och jag tyckte att han inte var helt koncentrerad. Det fick nog sin förklaring sen när vi gick tillbaka till bilarna, då satte han sig nästan omgående och bajsade...

Sen kommenderade jag Lisa och Trolla genom en del moment och därefter la vi en plats. Jag peppade Garibaldi rejält på externbelöningen, som jag denna gången ställt en bit utanför planen, och han låg fint, vindade in nån intressant doft nån gång men inget mer.

Efter platsen fick våra "gamlingar" ett kort lydnadspass. Kenzo är inte direkt i form just nu; det känns som han blivit väldigt seg och "gammal" sista tiden men jag misstänker att det helt enkelt beror på att han blivit så fet och otränad över vintern. Det har blivit bättre med diet och mer motion men han är inte direkt tillbaka till slank ännu och det är ju jobbigt att släpa på en massa extrakilon (vet jag av egen erfarenhet ) så jag är inte förvånad. Det blev därför inget jättelång pass utan mest lite fritt följ, en inkallning och en fjärr. Lite aktivering i alla fall, det behöver han, gammelpojken.

Lisa ville köra lite uppletande med Oliver, så jag bytte tillbaka till Garibaldi - tänkte att han skulle få testa av uppletande med lite nya parametrar - nytt ställe, andra föremål, annan hund som gått före honom. Jag har ju kört rätt mycket uppletande med honom hemma så själva konceptet "leta föremål" har han ju koll på men sen blir det förstås annorlunda i nya miljöer och så.

Det blev ingen hel ruta utan bara en korridor då det var väldigt blött i rutan i övrigt. Oliver fick börja och han plockade in sina fyra föremål utan problem. Det lät lite från Gari som satt uppbunden en bit bort och kunde se Oliver jobba, men det var faktiskt inte så farligt ändå, inget tokskällande utan bara lite pip och gny över att bara få sitta och titta på.

Sen var det Garis tur. Lisa hade lagt ut fyra föremål, ett i varje hörn och ett i vardera kant lite närmare. Första skicket travade G ut, tror han bakspårade Lisa, men sen hittade han ett föremål, såg lite tveksam ut till att ta det - jag är inte säker på att han var helt med på vad vi höll på med egentligen - så jag tjoade "Ja, ta det!" och då gick det upp ett ljus för G. Däremot tyckte han att föremålet - en Monchichi- var väldigt underligt.

Men nu hade det i alla fall gått upp för honom vad vi höll på med och han hämtade in de tre kvarvarande föremålen utan problem. Jag använde hans favvopipleksak och pep rejält med när han var på väg in för att hålla tempot uppe och tugget nere, funkar fint. Roligt att se att han kunde fixa ett "riktigt" uppletande så bra, det är som sagt något vi inte gjort på väldigt väldigt länge, tror det är typ närmare två år sedan vi körde det ihop med andra och med andras föremål.

Kontraster var det ja... idag vaknade vi till strålande solsken och vädret har varit helt fantastiskt hela dagen. Tyvärr var jag lite dålig i magen på morgonen, något som jag ätit och inte riktigt tålt, men jag piggnade till sen och kunde gå ut och jobba i trädgården. Martin ägnade sig åt att sätta nättak på ena hundgården (dvs. Garibaldi-säkra den...) och jag rensade i örtagården, vattnade i växthuset, lekte med hundarna, körde några maskiner tvätt samt hängde ut tvätten på tork och pysslade lite allmänt.

Gick sen ut spår, ett till Garibaldi i hagen bortanför huset, ett till Sigge nere på vallen nedanför huset. Garis spår blev ungefär appellängd, jag zick-zackade mig fram så det blev många spetsvinklar. Fick för mig att jag hade fem apporter med ut, men när vi sen gick spåret så hittade han bara fyra och jag kunde inte alls komma ihåg att jag lagt en femte någonstans så tja... jag kanske var förvirrad.

Garis spår låg ungefär en timme och han spårade fint, fixade alla vinklar bra, om än inte perfekt. Däremot är jag inte jättenöjd med arbetet vid pinnarna - han skulle gärna helt hoppa över pinnarna om han själv fick välja. Idag hade jag "bara" korv som belöning och det räcker inte riktigt till... Jag ska fundera lite mer på det här och se vad vi kan göra åt det.

Sigges spår då... puh. Det var nog inte mer än 200 meter, med fem vinklar, inga föremål men två godishögar, och en boll som slut. Det blev rena styrketräningen för mig... han låg på som en idiot och först tänkte jag att han kunde få jobba och se om han insåg att han missade spåret när han flängde och drog så, men det gick ju bara inte så jag kortade linan och dels höll emot och dels bad honom med rösten att lugna sig lite, vips så spårade han jättefint, en liten bit... sen var han slut i huvudet/nosen och vi vimsade oss fram till slutet. Jaja, jag spårar ju bara med honom som ren aktivering och aktivering fick han... jag med för den delen. Han stod verkligen och flåsade efteråt.

Slutligen tog jag med mig Kenzo och Chili på en promenad där vi gick Garibaldis spår, de frispårade - eller ja, Kenzo lullade mest runt, Chili spårade däremot en hel del, fast det går lite för fort ibland när han får frispåra så där så han springer bort sig och måste vända och leta upp spåret rätt ofta. Inte heller de hittade den där femte pinnen som jag trodde jag lagt ut så jag la nog faktiskt inte ut den...

Vi avslutade kvällen med grillning, en bra avslutning på en underbart skön dag! Hoppas på fina kvällar under den kommande veckan, så man kan vara ute och träna och greja i trädgården några timmar efter jobbet. Ser i alla fall positivt ut om man kollar väderprognosen.... jag hoppas att det stämmer.

Idag var planen att åka till klubben och träna och den planen följde jag. För att få det så koncentrerat och vettigt som möjligt så tog jag enbart med Garibaldi. Han var mer än lovligt galen när vi kom fram; han laddar upp något helt enormt sista biten (grusvägen) upp till klubben och sen sitter han och tokstirrar på luckan, med huvudet på sned... jag insåg att han väntar på "klicket" från när jag trycker på knappen som öppnar bakluckan. Knäpphund. Det är förvisso lite jobbigt att han varvar upp något så kopiöst vid förväntan, men det sköna med honom är att han sen kan samla ihop sig och jobba när vi väl kommer ner på planen. Och han låter ju inte i arbete, tack och lov.

Det visade sig att Lisa och Jessica var och tränade idag, vilket var jättebra för då fick jag några att lägga plats tillsammans med. I övrigt var det märkligt tomt på klubben - en kurs (lydnad tror jag) var igång och så vi, samt ett par personer till som satt och pratade men i övrigt... inget. Lite konstigt tycker jag ändå att det är - det är ljuvliga vårkvällar nu och planerna är lite småkladdiga men absolut inte usla.

Garibaldi och jag började med att träna igenom appellmomenten. Han skötte sig bra och hade faktiskt mest fokus på mig, inte mycket alls mot de andra hundarna. Skönt, det känns som att vårt samarbete blir bättre och bättre och han blir allt mindre intresserad av att kolla på en massa annat. Jag låter heller inte honom "lulla omkring" mellan momenten utan antingen tar jag honom vid sidan under "här" eller så lägger/sätter jag honom. Inget nosande och trams vill jag ha och enklast är väl att helt enkelt inte ge honom chansen att göra det heller.

Belönade mest med kamplek och det taggar honom verkligen, sen säger han absolut inte nej till en bit korv eller två lite då och då.

Sen var det dags för platsliggning, Jessica med Alice, Lisa med Trolla och så Gari och jag då. Jag "laddade upp" honom genom att lägga korv i en liten skål som jag sen ställde bredvid vår träningsväska, sen hetsade jag honom rätt mycket - han är ju den typen av hund som kan dras upp rejält utan att han "ramlar över". Det kom något litet gny när han satt vid min sida medan vi ställde upp, men sen var han tyst och koncentrerad. Han låg superfint idag - hakan i backen, nosade pyttelite en gång men i övrigt totalt fokuserad och hur stabil som helst! Duktiga duktiga Gari! Han tittade inte åt de andra hundarna en enda gång; han är verkligen superfokuserad på att belöningen finns i skålen och det är bara så kanonbra. Jag tog inte tiden men jag gissar att de låg kanske 2 minuter... Lisa gick tillbaka och belönade Trolla några gånger och Jessica stod i kopplets längd med Alice men Garibaldi struntade helt i vad som hände runt omkring.

Jag bad Jessica om hjälp med en tandvisning och det gick bra; däremot så sitter INTE Gari kvar när nån kommer fram. Själva tandvisningen var dock inga problem, fast han rycker gärna undan nosen för att han vill ha sin belöning istället för att hålla på att tjafsa. Ska jobba vidare med det här, det handlar nog helt enkelt om mängdträning och att befästa beteendet nu.

Därefter hjälpte Lisa mig med en kommendering genom appellens moment. Framförgåendet har vi aldrig gjort åt båda hållen utan att belöna första sträckan så på andra sträckan började han tappa fokus lite, speciellt när han såg att Alice fick springa efter nån leksak en bit bort, men jaja, vi får poäng på momentet så som det ser ut idag, nu ska vi bara få det lite snyggare och stabilare.

Övrigt gick bra; på hoppet slog han i bakbenen då han helt enkelt slarvade lite - vi kom fram till att jag ska jobba lite mer med att han ska gå mer rakt ut efter hindret, för nu vänder han nästan lite i luften och då slår han lätt i.

Testade lite kryp också, nu börjar det faktiskt se lite vettigt ut. Jag går böjd och med "myrsteg" samt håller emot i halsbandet och kan också styra så att han inte går upp med fronten men nu börjar faktiskt tekniken komma. Han tycker momentet är löjligt roligt så han går upp i varv av det, men det gör ju i och för sig inget om vi bara får till en bra teknik.

Slutligen testade jag även lite skall - han har svårt att sitta vid min sida och skälla, då studsar han, flyttar sig etc. så nu får han sitta framför mig och så får han skälla för att få kamp med boll-i-snöre eller annan kampleksak, dock måste han bli sittande - reser han sig så gör vi om det istället. Några sådana försök ledde till att han skällde ett skall fint, sittande helt stilla, så det är bara att jobba vidare med det. Är ett tag kvar tills vi behöver det momentet och så även krypet, tack och lov.

När jag sen satte mig i bilen för att åka hem insåg jag att vi hållit på i närmare 1.5 timme. Ja, nu hade vi ju inte tränat hela tiden men det märks att Garibaldis ork och fokus kommit tillbaka och det ganska snabbt. Han har ju redan från tidig ålder varit en hund som man kunnat träna väldigt långa pass med - det är inte det som varit vårt "problem" utan det har varit att han varit lite för intresserad av andra hundar nu på senare tid, men det känns som sagt som om det har blivit lite stabilare igen. Jag var i alla fall mycket nöjd med honom ikväll och han verkade väldigt nöjd med sig själv också - han är bra på att vara det, lillhjärtat.

Som vanligt går ju helgen alldeles för fort, även långhelger susar förbi trots att man, när helgen ligger framför en, tycker att det känns såååå långt och skönt med fyra dagars ledighet men *poff* så är det plötsligt dags att jobba igen... Jag var inte helt inkopplad när klockan ringde i morse, den saken är säker... fattade först inte varför jag satt klockan när vi var lediga.

Nå, efter arbetsdagens slut blev det först en promenad med alla fyra hundarna. De var alldeles vilda idag, vet inte vad det var men förmodligen att vi inte direkt gjorde något med dem varken i söndags eller igår - förutom promenader då förstås, samt att vi under en av promenaderna passade på att göra en platsliggning där Garibaldi fick ligga mellan Kenzo och Chili och där husse och Sigge agerade störning genom att gå omkring, dock inte alltför nära Gari; får ju inte göra det FÖR svårt till att börja med.

Först tittade Gari mycket på husse och brorsan, men efter att jag belönat hos mig en gång - han får aldrig gå upp förrän jag säger "varsågod", å andra sidan får han ibland starta från platsen direkt, varierat med att jag går tillbaka och släpper upp honom när jag står bredvid, den här gången fick han starta direkt från platsen och komma till mig och få belöning - så blev han nästan helt fokuserad på mig. Med tanke på hur stor störning kombinationen husse och Sigge är så var det riktigt bra gjort av G. Ska öka på det här så sakta, ska börja med att kanske låta husse leka med Kenzo (det blir minst vilt då...) och tanken är väl så småningom att Gari ska kunna ligga även om husse röjer omkring med Sigge.... DET är nog dock ett tag kvar tills dess.

Nå, det var alltså den lilla träning vi gjorde de två senaste dagarna, så det är kanske inte så konstigt att hundarna var lite smågalna idag.

Under promenaden så stannade vi vid ett ställe och så fick husse hålla styr på alla hundarna medan jag gick utt ett spår till Garibaldi. Ungefär appellängd, kanske lite längre, tre vinklar och inte mindre än sju pinnar. Nu ville jag jobba tillbaka hans pinnplockande, som innan snön kom faktiskt var riktigt bra.

Vi la även två platsliggningar med Kenzo, Gari och Chili - Sigge kan inte ligga plats speciellt bra ännu och därför så fick han inte vara med; jag vill inte förstöra något utan bygga upp en bra grund för Sigge, som ju har lite problem med sin impulskontroll och därför så kör jag bara enkla grunder med honom, ensam, än så länge. Garibaldi låg fint, inga problem där.

Sen gick vi hem och jag tog ett träningspass var med hundarna ute i trädgården medan spåret låg till sig. Sigge fick börja och vi tränade på att gripa föremål och lämna till mig, fritt följ med koncentration (han har blivit mycket bättre på det och kan gå ganska långa sträckor utan att släppa kontakten för att kolla något annat), samt lite platsliggningsträning.

Chili fick leta föremål, jag använde en bit genomskinlig slang och den trädde jag upp på en gren ungefär i huvudhöjd för Chili, sen fick han leta. Det var lite svårt sa han, men inte jättesvårt. Jag varierade det sen med att gömma slangen under grästuvor, instucken under en nerfallen gren etc. och Chili jobbade fint varje gång och hittade alltid slangen.

Sist fick Kenzo springa och hämta bollar. Han har tyvärr blivit FET.... för lite motion nu i vinter och sen är han ju inte den hunden som springer speciellt mycket frivilligt... så nu är det faktiskt dags att göra något drastiskt. Nu får han inget färskfoder utan bara Doggy Light samt vitkål som utfyllnad för att han ska bli ordentligt mätt ändå, samt att vi försöker öka motionen. Så nu tog jag med mig två bollar ut, ställde mig mitt i trädgården och kastade en boll åt vardera håll. Det blev inte så långt, kanske 30 meter åt vardera håll, slät mark åt ena hållet, en sluttning åt andra (jag stod på toppen av sluttningen, så att säga). Sen fick Kenzo hämta en boll i taget, i den ordning jag kastat ut dem. Jag tycker att han verkat lite allmänt vimsig ett tag nu, har börjat undra om han är lite "gammal och glömsk" men det handlar kanske mest om att han är lite trött nu när han väger för mycket samt att vi inte tränat jättemycket så han kanske inte direkt har hållit igång hjärnan. Idag gick det i alla fall extremt segt de första skicken - han travade och hämtade bollarna och travade tillbaka, men sen hände något, efter kanske fyra hämtade bollar... han "vaknade till" och blev rejält mycket mer energisk, började galoppera ut (travade ner för sluttningen men galopperade övriga sträckor) och verkade tycka det var jättekul, han blev även mer lyhörd för min dirigering av vilken boll han skulle hämta. Duktiga gammelpojken, skönt att se honom vakna till liv lite. Funderar på om han kanske ska få börja simma inne på Valla djurklinik, för att hålla igång honom, ska se om de har simtider även de dagar då de har kvällsöppet - jag har ju numera inte möjlighet att ha med hund på jobbet så det är lite besvärligare nu för tiden med just sådana saker.

Sist ut var Garibaldi och vi började med att träna pinnplockning inför spåret, sen blev det lite fritt följ, läggande under gång, inkallning och lite mer fritt följ. Koncentrationen var väldigt fin idag och jag belönade med kamplek vilket drar upp honom rejält.

Sen gick vi upp till spåret (som låg ungefär en halv km hemifrån). Jag hade lagt de fyra första pinnarna ganska tätt, hade nog inte mer än 30-40 meter mellan dem. Den första markerade han men tänkte sen bara gå vidare utan att ta den, men se det gick INTE... När han tog den, efter uppmaning, så blev det mycket lek, korvbelöning och bus, nästa pinne tog han då jättefint och vi lekte, belönade, röjde omkring, jagade pinne och hade oss. Även tredje och fjärde pinnen plockades utan tvekan. Sen kom en vinkel som han tog kanonfint, därefter kom ett parti som var uppbökat av vildsvin och här fick han det JOBBIGT. Elaka matte hade dessutom lagt en pinne där.... den tog han inte, så då tog jag tillbaka honom och visade på igen, den här gången tog han pinnen och tjoho, så blev det lek och belöning igen. Tog nästa vinkel efter att ha ringat ett varv, vimsade lite (vilket innebar att han slog någon/några meter åt var sida om spåret), kom tillbaka till kärnan och tog sen nästa pinne men nu var han trött för han tänkte spåra vidare med den i munnen....

Efter lek och belöning så pausade jag honom i kanske en halvminut, sen fick han gå på igen (han vill ju iofs inte vila men det skadar inte att han lär sig att vänta ibland) och sista vinkeln tog han väldigt fint samt att han även tog sista pinnen utan tvekan. Vi busade lite extra med den pinnen och till slut var han rejält varvad på pinnarna, vilket är helt perfekt. Dock blir det en del tugg när han får röja runt med dem - inget som kommer att ge problem i spåret tror jag, men vad det kommer att göra med vittringsapporteringen är väl en annan fråga....

Jag var riktigt nöjd med hans spårinsats idag och jag tror att om jag jobbar så här med pinnplockandet framöver så kommer han att bli riktigt säker på pinnarna. Sen behöver han få upp sin spårkondis men med tanke på att detta var tredje spåret efter fyra månaders uppehåll, och det med en hund som inte direkt är i fysisk toppkondis heller, så tycker jag han var riktigt duktig. Garibaldi var också väldigt nöjd med sig själv, det syntes när vi gick hem.

Uja... det här blev ganska långt, som vanligt... Om ni tycker att jag ibland är lite väl utförlig när jag skriver om träningen så beror det på att jag använder blogen som träningsdagbok och jag går ofta tillbaka och läser för att se hur träningen gick, vad som gick bra, vad som gick mindre bra, och då blir det ju att jag skriver ganska detaljerat. Förmodligen inte så intressant att läsa om, men ni har förhoppningsvis tålamod.... eller så har ni lärt er att skumma igenom mina texter och bara läsa det som är intressant för just er.

Nu sover hundarna i alla fall som små stockar här, härligt när man känner att man hunnit aktivera alla fyra på ett bra sätt. Det är otroligt skönt att det är ljust så länge nu; klockan var runt 20 när vi var klara med spåret och det var fortfarande inte mörkt, bara på väg att bli det. Underbara vår!

Vaknade till ett helt fantastiskt väder idag - strålande sol och nästan helt vindstilla! Åt en lugn och skön frukost, sen kaffe och därefter ut i trädgården. Alla hundarna fick vara med, vi byggde en liten "inhägnad" åt Sigge med hjälp av kompostgaller - det stoppar inte honom om han verkligen vill dra iväg utan det är mer en markering att "här stannar du" ifall Måns-Oskar skulle komma farande; då litar jag inte riktigt på Sigge faktiskt. Torsten är duktig och kommer hem varje morgon, sen ligger han mest och sover inomhus hela dagen, så det är rätt praktiskt, men Måns-Oskar lägger sig hellre ute i trädgården någonstans.

Vi pysslade lite allmänt; Martin byggde fågelholkar (vi har köpt fem stycken sådana i byggsatsform från Naturskyddsföreningen) och hängde upp en, de andra blev klara men inte upphängda. Jag rensade bort grane ur rabatterna, klippte ner visset skräp och rensade bort löv. Passade även på att kamma av hundarna lite mer päls, borde kunna bli uppskattat av bobyggande fåglar.

Sen gick jag ut och la två spår och så körde vi konkurrensspår - ett med Sigge och Chili och ett med Gari och Kenzo. Det gick bra, även om det är lite tungt att gå sist, med alla utom Kenzo då. Jag gjorde det lite enklare för Martin genom att själv ta bröderna och lät honom ta "gamlingarna" även om det inte direkt är lätt att gå bakom Chili; han har fortfarande ett jäkla driv i spåret.

När sen Kenzo skulle spåra så visade jag första gången hur Martin skulle göra (Chili hade liksom skött det där själv så husse behövde bara hålla i linan och hänga med...) och så sa jag: "så säger du spåååår" - Kenzo kastade en blick på mig och spårade iväg fint, tog pinne och skötte sig bra, även om tempot ju är väääldigt lugn promenadtakt. Men när det var hans tur andra gången var det husse som startade upp honom och det fattade Kenzo ingenting av - han har ju aldrig någonsin spårat med husse, så Kenzo tyckte istället att de nog var på promenad och ägnade sig åt att äta koskit... Då fick Gari ta över spåret igen.

De andra tre spårade fint, Sigge flänger lite mer än brorsan, men i övrigt bra. Garibaldis pinnplockande har dock (inte helt oväntat) försämrats igen under spåruppehållet, så det blir till att ta tag i den träningen igen.

Sen var det fyra trötta pojkar som slocknade i hallen och köket medan Martin och jag slängde oss i duschen och fixade till oss lite. Hundarna fick märgben och sen fick de klara sig själva några timmar medan M och jag åkte in till stan för att äta påskaftonsmiddag hos Ms föräldrar. Vi hade en trevlig kväll med god mat, som vanligt. Naturligtvis blev det full fart på hundarna när vi kom hem igen, men så fort de fått ut och kissa och fått mat så slocknade de åter igen här och var - det tar på dem att vara med ute i trädgården en hel dag och sen även spåra. Skönt att se trött och nöjda fyrbeningar sova gott, det ser så mysigt ut.

Det har för övrigt varit en helg med mycket "första...." - i torsdags var det första spåret för i år, igår första lydnadsträningen på klubben i år samt första grillningen, idag var första gången vi fikade ute på altanen, vi hängde ut tvätt för första gången i år och vi såg första tussilagon, flera fjärilar och en humla. Många vårtecken på en gång, underbart! Har även hört lärkan idag och Ms föräldrar hade sett en sädesärla. Våren klampar fram med stormsteg!

Vädret har verkligen varit totalt fantastiskt idag - jag gick i t-shirt stor del av tiden när jag höll på och grejade i trädgården! Det trodde man ju knappast för två veckor sedan.

Det ser faktiskt ut som att det finns goda chanser att det ska bli fint även i morgon, däremot ser det sämre ut på måndag; så det gäller väl att ta tillvara dagen i morgon genom att vara ute så mycket som möjligt. Jag siktar även på ett pass lydnad på klubben, förhoppningsvis med sällskap men annars kör jag själv; det är kul att ha kommit igång och nu vill jag verkligen se till att hålla igång träningen framöver.

Idag blev det lydnadsträning på klubben, det var längesedan vi var där och tränade och jag hade inga superhöga förväntningar på Garibaldi, däremot så hoppades jag att vi skulle kunna göra ett hyfsat jobb. Tog även med Kenzo, bara för att han såg ut som att han ville följa med när jag höll på att packa ihop prylarna.

Det var jag och Lisa som tränade idag och jag fick börja med Garibaldi. Jag ville köra igenom appellens lydnad och vi gick rakt in på planen och började köra, utan nån uppvärmning. Det blev förstås som det blev; lite dåligt fokus första biten av linförigheten, men efter belöning med kamplek så gick fortsättningen betydligt bättre. Även framförgåendet börjar se vettigt ut, vilket känns roligt. Han har så gott som helt slutat nosa nu, dock kan han fortfarande sikta in sig på saker som drar, typ ryggsäcken etc.

Inkallningen var bra, lite snett sättande men inget konstigt annars. Även apporteringen var helt ok och hopp-sitt-hopp är inga enorma problem; han kan nosa lite snabbt innan han sätter sig och det gillar jag INTE, idag gjorde han det första gången men sen blev det bättre andra och tredje försöket.

Sen tog Lisa ut Trolla och vi la en plats. Här känns det väl så där bra... Garibaldi ligger, han gör inga som helst ansatser att resa sig eller så, men han ligger gärna och vädrar efter/kikar hunden bredvid. Efter att han legat så i kanske en knapp minut så fick jag nog, gick tillbaka och bad honom lägga ner huvudet och koncentrera sig, sen gick det mycket bättre. Han fick springa och ta en hög med korv som belöning efteråt och då fanns inga tendenser att försöka smita till Trolla utan han sprang fint till belöningen. Men det känns som att platsen är något vi måste träna mycket med många andra hundar, för att få rutin och säkerhet.

Därefter fick Gari ligga i bilen och Lisa och Trolla tränade ett pass. Sen tog jag ut både Gari och Kenzo och så blev det först lite rutan-träning med Gari, där är han ganska duktig men slarvar ibland - testar att ställa sig i utkanten av rutan. Jag har börjat kalla tillbaka honom när han gör fel, så att han inte får nån chans att fortsätta flytta omkring och därmed hamna i rätt position och få belöning; jag misstänker att vi annars snabbt befäster en kedja där han först ställer sig fel och sen rätt, och det vill jag inte ha.

Sen fick Kenzo ett kort pass; fritt följ, inkallning med stå och ligg, rutan samt en fjärr. Förvånansvärt nog så gjorde han rutan helt felfritt... nästan så jag funderar på om han skulle få komma ut och tävla lite i år - bara för att han tycker att att det är kul. Vi får se.

Garibaldi är väldigt duktig på det sättet att han ligger fint vid sidan av planen, helt lös och bara under kommando "gå och lägg dig". När jag körde fjärr med Kenzo så la sig Garibaldi med hakan i backen varje gång jag sa "ligg" till Kenzo, men flyttade sig inte i övrigt. Inga försök att starta när jag t.ex. kallar in Kenzo eller så - här visar G verkligen prov på den stadga han har trots sitt ganska livliga temperament. Tog ett sista kortpass med Gari och tränade inkallning med ställande, det börjar helt klart se fint ut nu, trevligt!

Sen pratade Lisa och jag en stund och sen åkte jag hemåt via Vikingstad, där jag hämtade lite paket som kommit, bland annat fem holkar från Naturskyddsföreningen; våra gamla holkar var trasiga och vi gillar ju att ha fåglar boendes i trädgården så då får vi väl se till att de har bra "hus" också.

Efter sillunch och kaffe gick vi sen ut i trädgården och jobbade några timmar. Martin skruvade ihop holkarna och fixade lite annat, medan jag körde upp jorden vi köpte igår, tömde krukor på gammal jord, fyllde på ny jord och planterade penséer och påskliljor. Jag rensade även hundgårdarna från skit, förvånansvärt få högar med tanke på att vi inte tagit upp där under vintern.

Det blev även lite lek med hundarna, som fick komma ut i omgångar, två och två, det är enklast så. Lite lättare att hålla koll på dem om det skulle hända något intressant utanför tomten - i och med att vi inte har staket så kan de ju faktiskt sticka ner på vägen och det är mycket lättare att styra två än fyra. Sigge sprang som en galning med en tennisboll och Chili jagade honom, naturligtvis syns det ikväll på Chili som är lite halt, men faktum är att jag tycker att han klarar sådana här saker bättre och bättre, för någon månad sedan var han ännu mer halt än så här bara efter att ha gått en koppelpromenad tidigare på dagen. Så han blir ju bättre och bättre. Egentligen skulle han ju inte röja omkring så här alls, men han är så galet pigg och vild nu att han bara inte kan hålla sig lugn... fattar inte att han ska fylla åtta år om knappt två månader; han är yster som en unghund fortfarande. Fina Chilevippen!

Sen har vi premiärgrillat! Det blev oxfiléskivor och till det hade vi färskpotatis (ja, inte svensk då utan från Cypern), färsk grön sparris, sallad samt ett gott citron- och chilismör som jag rörde ihop. Hur gott som helst med grillat, härligt att den säsongen är igång igen. Visst, man kan grilla på vintern men det blir bara inte av att vi gör det; grillen har stått inpackad under presseningen ihop med trädgårdsmöblerna.

I morgon hade vi planerat att köra skräp till tippen (som faktiskt är öppen så här påskafton) men pga. Martins skadade hand (den han föll på härom dagen) så blir det nog inte att vi gör det - han är bättre men att först byta till sommardäck och sen lasta och bära skräp känns inte som en höjdare, utan vi kommer nog istället att fixa vidare i trädgården. Jag tänkte även få till några spår, kanske även vars ett till "gamlingarna" - det kan de behöva, de tycker ju det är himla roligt. Vi hoppas på fint väder även i morgon - idag har det varit omväxlande sol och moln, med en ytterst kort regnskur, solen har dock övervägt känns det som och det tackar vi för.

Glad påsk!!

Eftersom Martin bara jobbade halvdag idag så tog jag ut lite flextid och lite arbetsförkortning och slutade till lunch jag med.... härligt. Vi ägnade först nån timme till att åka och handla - joggingskor till oss båda, penséer och påskliljor och lite vivor, planteringsjord samt lite småsaker som vi glömde igår när vi var och handlade mat. Sen hem och åt en sen lunch och lite fika, därefter gick jag ut och la spår.

Den jättestora hagen som börjar precis utanför vår tomt var så gott som snöfri, dock ganska blöt i de mer låglänta partierna men om man höll sig lite högre upp gick det jättebra. Blev ett appellspår med fyra pinnar till Garibaldi och ett näringsspår på ca. 150 meter till Sigge; jag kunde inte lägga längre då jag inte vågade försöka ta mig över bäcken - den forsade på rejält mycket bredare än den brukar vara... jag hade ingen lust att ramla och bli genomblöt.

Garibaldis spår fick ligga ca. 75 minuter, jag valde att ha sele och lina även om jag inte släppte ut linan fullt hela tiden (10 meters träningslina). Första biten var lite vimsig, han var väldigt ivrig och kollade av åt både höger och vänster men gick alltid tillbaka till spåret. Sen kom vi till ett lite blötare parti och där gick tempot ner avsevärt... inte för att det var svårt att spåra tror jag utan för att han hatar att stänka ner sig på magen.

Första pinnen markerade han en bit ifrån den men sen valde han att skippa att plocka upp den, jag stoppade honom, påminde honom med lite hjälp "är där något? ta den då!" och då plockade han den och fick kattmat. Det gjorde susen, nästa pinne (som jag hade glömt var jag hade lagt) tog han utan minsta tvekan. Tredje pinnen, här märktes att han började bli trött, lite vimsigt men tog till slut pinnen, sen tog han slutpinnen utan tvekan.

Det var nog ganska normalt appellspår, dvs. 300 meter och han blev trött - jag kollade bakåt i blogen och insåg att vi inte spårat sedan den 6 december, alltså har vi haft uppehåll i fyra månader, inte konstigt att han blivit lite otränad och att det var lite jobbigt. Det vi nu verkligen behöver jobba med är pinnplockning, uthållighet och vinklar - själva spårarbetet är fint och kommer säkert att utvecklas ju mer vi spårar.

På vägen hem såg jag mörka moln dra in och regnet hängde i luften, så vi tog Kenzo, Chili och Sigge med oss och sen hängde Martin och "gamlingarna" på efter mig och Sigge i spåret. Sånt bekymrar inte Sigge det minsta, och det fanns gott om godis att plocka för K och C; Sigge spårade på som tusan men plockade då inte många av alla de godisbitar jag lagt ut.... Jaja, tanken med spåret för hans där är ju enbart aktivering och aktiverad blev han.

Slutet var en boll och den fick han vind på säkert 15 meter ifrån den - det var motvind på den sträckan - och jag släppte honom så han fick springa och ta den. Sen var det en mycket nöjd Sigge som rejsade omkring med bollen och en ganska galen och yster Chili som mest sprang omkring för att han kände för att springa...

Jag var rädd att han skulle vara jättehalt sen på kvällen men han visade enbart en lätt hälta - det kanske faktiskt går åt rätt håll? Vore verkligen skönt.

Tycker att unghundarna skötte sig riktigt bra i spåret idag, med tanke på hur länge sedan det är sedan förra gången. Ska försöka hinna få till något/några spår till under påskhelgen, skulle gärna även lägga vars ett till Kenzo och Chili, det är bra som aktivering. Det märktes på unghundarna ikväll för övrigt; de bara låg och sov lugnt hela kvällen, trötta och nöjda.

Imorgon är det inplanerat lydnadsträning på klubben med Lisa och jag tror att även Jessica skulle dyka upp. Ska bli så himla roligt att komma igång igen, jag hoppas bara att appellplanerna inte är allt för blöta...