Åsas blog

Nu har vädret börjat bättra sig igen, verkar som att vi kommer att få sådant där härligt klart höstväder ett tag framöver i alla fall, tack och lov för det... allt det här regnandet har varit oerhört trist.

I söndags var vädret dock helt okej under stora delar av dagen. Vi hann med en hel del utomhusarbete samt lite hundträning, inget "avancerat" utan jag höll mig mest till att shejpa lite. Kunde dock inte låta bli att köra lite inkallning och apportering med Garibaldi - just de moment som jag varit missnöjd med nu senast och förstås... så gick de hur bra som helst.

Igår blev det inget gjort alls med hundarna mer än promenader; jag var fullt upptagen med att fixa med material till Beauceronklubbens tidning Dubbelsporren som jag är t.f. redaktör för. Det tar massor av tid, även om Jeanette, som är den som sen sätter ihop och layoutar tidningen, är den som gör största jobbet så är det ändå mycket som ska göra. Trots det hinner jag inte alls med så mycket som jag hade önskat när det gäller tidningen; det finns så mycket mer man kunde göra - temanummer, intressanta intervjuer, jaga annonsörer etc. etc. men jag hinner bara inte. Egentligen vill jag inte vara redaktör; tog ju på mig det bara för att klubben skulle få en tidning igen, men hoppade att det under tiden skulle dyka upp folk (gärna flera stycken, typ en kommittée då det är bättre att dela upp det på fler personer) men än så länge är det ingen som visat intresse... på 1.5 år.

Jag är ytterst tveksam till om jag ska fortsätta vara redaktör, men frågan är vad som händer med tidningen om jag inte fortsätter... Dock känner jag att jag inte har tiden och inte riktigt lusten heller, förmodligen mest pga att jag känner av tidspressen.

Ikväll var vädret strålande och jag vägrade sitta inne framför datorn, så det blev att Martin reglade upp det sista på nästa segment av altanen och jag tog ett shejpingpass var med hundarna.

Valde att träna på tassar i skål, men eftersom ingen av dem är riktigt duktiga på bakbensarbete så började jag med att lägga ut en stor träplatta på gräset och lät dem jobba med att sätta baktassarna på den. För Gari går det jättelätt (vi har tränat en del bakbensarbete tidigare och det märks), för Sigge går det ganska lätt (han är en drömhund att shejpa) men för Kenzo och Chili är det svååååårt. Kenzo för att han gör sitt bästa för att INTE kliva på skivan och Chili för att han har så himla svårt att jobba självständigt... när han inte får nån input från mig så blir han totalt "lost"... det hände idag och då står han bara rakt upp och ner, kikar på mig och så gnyyyyyr han ynkligt. Det är SÅ himla lätt att falla för frestelsen att hjälpa honom, men eftersom jag vet med mig att jag är alldeles för bra på att ge dem hjälp i sådana lägen så stålsatte jag mig och väntade ut honom.

Till slut vred han på huvudet och tittade på träplattan - klick och belöning, sen lossnade det. Hade jag vetat vad jag vet idag, dels om Chili och dels om shejping, så hade jag shejpat honom massor redan från början, för jag tror att det hade stärkt honom massor. Han är otroligt vek, absolut den vekaste hund jag någonsin stött på.

Med Kenzo tog det tiiiid; han kom på att han kunde gå i en cirkel och då klickade jag när baktassarna var på plattan, men det var inget vidare för då började han efter några gånger att tro att det var cirkeln jag klickade för. Till slut, efter ett ganska långt pass där jag klickade för rörelser mot plattan och han testade och testade men undvek plattan flitigt, så kom ena baktassen emot plattans kant en gång, sen fick vi till några sådana och slutligen fick han äntligen upp en tass på plattan, faktiskt ett par gånger i rad. Han vill verkligen INTE backa upp på något... Tror inte det beror på något mer än en fix idé - han har ju inga problem att backa upp för trappan så det är inget i rörelsen som gör ont eller så utan han vill bara inte trampa på något som ligger bakom honom.

Med Garibaldi passade jag även på att köra lite lydnad. Han var otroligt het och taggad idag, jag valde då att jobba med fokus och koncentration när han var som "värst". Först stirrade han bara på plattan och skålen och ville rusa dit och testa sig fram, men sen insåg han att vi tydligen jobbade med position och vändningar på stället och sånt. Sen gick det riktigt bra. Gjorde även två inkallningar som var väldigt fina, full fart ända in.

Känns som att det tack och lov bara var en liten svacka jag var inne i när det gällde lydnadsträningen med framför allt G - skönt!!

Hundarna var i alla fall väldigt nöjda sen och sov gott resten av kvällen.

Dessa underbara lördagar och söndagar... önskar att de vore fler - fem dagars jobb och två dagars ledighet är liksom inte tillräckligt mycket ledighet...

Nå, läget är som det är, bara att göra det bästa av det.

Idag har vi börjat dagen med en morgonpromenad (förstås... det är liksom alltid första punkten på programmet för dagen, oavsett om det är vardag eller helg), därefter frukost och sen kaffe, lite slöande framför varsin laptop i köket medan kaffet dracks upp och sen drog vi iväg till stan för en sväng på Bondens egen marknad - en återkommande tillställning som vi bara inte lyckats komma iväg till tidigare, men som vi hört mycket positivt om. Och det med rätta, visade det sig. Vilket härligt arrangemang - massor av härliga produkter - ost, bröd, kött, blommor, honung, senap, glass etc. etc.

Platsen är också trevlig; yttre borggården på Linköpings slott. Det var massor av folk där, och vi som slöat vid kaffet kom lite för sent för vissa saker - de var redan slutsålda. Men det blev ändå en del inköp - getost, surdegsbröd, jordgubbschutney, ostkaka och inlagd gurka. Nästa gång tar vi med en kylväska också, så kan vi köpa lite köttprodukter - det fanns både lamm, struts och blandat vilt, i ren form, som korv och lite andra kul varianter.

Vädret var ljuvligt, perfekt sensommarväder, 14-15 grader, sol och nästan ingen vind. Härligt, speciellt som det varit lite väl regnigt ett tag nu.

Sen var det bara att åka och hämta upp släpet, som vi hade ställt av uppe på Martins jobb så vi slapp dra ner i stan med det, och styra kosan mot ByggMax för inköp av virke.

När vi kom hem tog vi fika, åt några mackor av det nyköpta surdegsbrödet - mycket gott! Sen fortsatte Martin med altanen och jag gick för att lägga ett stubbspår till Sigge, kände att han behövde aktivera sig lite med något nosarbete som skulle trötta honom lite - han har varit lite väl "yvig" senaste dagarna, lite övertaggad typ.

Spåret blev ungefär appellängd, underlaget var som sagt stubb, men ganska blöt och lerig sådan. Inga föremål, utan bara en hel köttbulle på några ställen i spåret samt en boll i slutet - han spårar ju inte för att kunna tävla utan som ren aktivering.

På vägen hem passerade jag ett litet skogsparti med fin mossmark, fick syn på en svamp en bit in, fick för mig att det nog var en fin sopp och traskade dit. Jodå, en stensopp (Karl Johan) som dock inte var jättefin i foten och delar av hatten, men halva hatten tog jag hand om. Sen kunde jag inte låta bli att gå en sväng upp för backen där i skogen, hittade då ytterligare en sopp och sen... en stor blomkålssvamp! Jippie, de är jättefina och hur goda som helst! Den var som sagt ganska rejäl, inte enorm (de kan bli väldigt stora) men stor nog. Trevlig utdelning på en kort skogspromenad.

Kantarellerna som vi plockade i torsdags blev för övrigt förvällda igår kväll, sen smörstekte jag en omgång, kryddade med lite salt och peppar, på med en skvätt grädde och en liten skvätt sherry, sen åt vi dem på rostat bröd... så gott! Tre förvällda omgångar hamnade i frysen, gott att ha sen i vinter.

Medan spåret låg till sig så passade jag på att ge hundarna ett shejpingpass, först Sigge, sen Chili och sist Gari, sen gick Sigge och jag och tog spåret. Nå... är man van vid Garibaldis spårstil så blir man inte direkt imponerad av Sigge... det blir lite för mycket fläng, han driver ur spårkärnan och ändå blåste det inte mycket alls, men han hamnade konstant en halv meter vid sidan om spåret och han är inte alls lika noggrann och naturlig spårhund som Garibaldi.

Sigges spårstil påminner mycket om hur Chili och Kenzo spårar, det blir lite mer zick-zack över spåret snarare än att ligga mitt i kärnan som Gari. Tycker att rätt många beauceroner har den stilen. Nu när jag spårat en del med Garibaldi så blir man ju lite bortskämd; att ha en hund som går i spårkärnan även när det blåser ganska rejält (som på Garis appell i våras) är väldigt tacksamt.

Nå, Sigge tog sig runt utan några större problem och efter ungefär halva spåret sjönk tempot lite. Jag försökte bromsa upp men i början var det svårt, efter ett tag gick det lättare (han hade spårat av sig det värsta då) och sen sänkte han alltså självmant tempot lite mot slutet. Hittade lätt sin boll och var uppenbarligen väldigt nöjd med sig själv, duktiga killen.

Det började naturligtvis regna precis när S och jag gick ut för att ta spåret, så vi blev rätt blöta, men det överlever man ju. Tog sen ut Kenzo för ett superkort shejpingpass eftersom han inte fått göra något innan, men sen fick vi ge upp - Martin fick packa in verktygen och jag fick sluta träna för nu regnade det rejält.

Vi fick vänta lite med kvällspromenaden men det slutade inte regna så den fick bli en blöt och ganska kort historia. När vi kom in fick hundarna mat och sen varsit rejält märgben medan vi satte oss ner för att äta kräftor. Inte svenska, utan "vanliga" importerade, inte fel det heller.

Enda felet med den här dagen (om man bortser från regnet) är väl att den tog slut alldeles för snabbt... som vanligt. Hoppas på fint väder i morgon så vi kan fortsätta med altan, trädgård och hundträning.

Tänkte börja säga att om någon tror, pga. förra inlägget, att jag är missnöjd med min hund så är det absolut inte fallet. Nej, det som strular i det här fallet är min kompetens som tränare. Som duktiga Susan Garrett säger: “Your dog is a reflection of your ability as a trainer.” Mycket sant!

I onsdags kväll satt jag först och surfade och såg en massa bra träningsfilmer (mestadels shejping) på Youtube. Det inspirerade mig, så sen hade Gari och jag en röj-lek-bus-stund vid sista kvällskissningen och jäklar vad han gick igång på att jag busar med honom. Behövs inga direkta belöningar, utan vi bara lekte, brottades och han fick göra lite favorittricks som belöning för andra saker jag bad honom om.

Jag är nog egentligen inte trött på att träna lydnad, utan kanske det hela mest beror på att jag just nu har lite för mycket annat omkring mig för att kunna koncentrera mig riktigt bra på att lösa vissa problem/trixigheter i träningen. Det är rätt mycket på jobbet så här efter semestern, jag är tävlingssekreterare till en tävling om några veckor, jag är ju redaktör för Beauceronklubbens tidning Dubbelsporren och även om det STORA jobbet görs av Jeanette, som är den som sätter ihop hela tidningen, så är det ändå en del jobb. Sen är det ändå så mycket mer jag skulle vilja göra med tidningen men som jag inte har tid till - temanummer, leta annonsörer, jaga folk efter intressanta artiklar om olika ämnen - men som sagt... tiden...

Önskar att någon annan, gärna ett par stycken personer, kunde ta över tidningen så att den kunde utvecklas och bli lite bättre, men i dagsläget verkar det vara så att om jag inte tar redaktörsposten så blir det ingen tidning... Jag är trots det fundersam på om jag ska fortsätta nästa år - jag har lite för mycket annat omkring mig för att ha riktigt den tid som behövs, men samtidigt... om klubben blir utan tidning är det väldigt tråkigt. Nå, vi får se.

Utöver detta så har vi mycket att fixa hemma; vi försöker bli klara med utomhusarbetena nu medan vädret är hyfsat (nåja... hyfsat varmt i alla fall, om än jäkligt regning ) men sen har vi en massa renoveringsarbete inomhus som behöver göras.

Sen ska ju även hundarna ha sin träning, omvårdnad och tid - som iofs är det som är roligast och mysigast; jag tränar hellre hund än renoverar... eller jobbar... men när allting måste hinnas med kan det bli lite mycket.

Som tur var så är jag nu betydligt piggare efter min ganska rejäla höjning av medicinen, från 100 mikrogram som jag låg på i våras till numera 175 mikrogram. Äntligen är jag pigg igen, så skönt!!

Ikväll ägnade vi oss åt en riktigt rolig och trevlig sak - vi var ute och plockade svamp. En underbar kväll, lite mulet när vi gick ut men sen kom solen. Lagom varmt, lite för mycket mygg tyckte Martin men det bekymrar inte mig så mycket eftersom jag tydligen inte är nån delikatess i myggvärlden... En alldeles underbart lugn och avkopplande kväll, helt ljuvligt.

Milda tider så mycket kantareller det finns!! Vi gick först en vanlig promenad med alla fyra hundarna, sen fick enbart Garibaldi följa med och så gick vi en rejäl svamprunda, det tog två timmar och vi fick ihop 6 liter grovrensade kantareller, med lite inslag av taggsvamp, trattkantareller (väldigt få då de fortfarande är alldeles för små, men det kommer nog att bli gott om dem sen att döma av hur det ser ut i skogen nu) och en del soppar. Sopparna hamnade i svamptorken, kantareller och andra rensades och det blev inte mycket bortrensat eftersom vi grovrensat i skogen, så drygt 5 liter, kanske närmare 6 liter blev det.

I morgon kväll blir det mackor med gräddstuvade kantareller, den saken är säker!

I morgon är det för övrigt fredag... så skönt! Helgen kommer nog att bestå av inköp av mer material till altanen, förhoppningsvis lite spår - de har tagit in korna i hagen bakom huset så nu har jag åter igen massor av spårmark alldeles "runt knuten" - och kanske ett besök på Bondens marknad. Hoppas på hyfsat väder, ser faktiskt lite lovande ut inför i morgon, men man vet ju aldrig.

Önskar alla en trevlig helg!

Idag var jag tvungen att åka till klubben för att hämta lite papper till Stångebroslaget - klubbens stora brukstävling som går om knappt tre veckor - eftersom jag ska vara tävlingssekreterare åt en av grupperna men inte kunde vara med på lottningsmötet härom dagen. Tänkte förstås passa på att träna när jag ändå var där så Lisa och jag hade bestämt träff.

Vädret såg dock allt annat än trevligt ut så Lisa tyckte att vi kanske kunde skjuta upp träningen, men jag var ju tvungen att ta mig till klubben så jag åkte ändå. Det vräkte ner regn hela vägen dit och en stund efter att jag kommit dit också, men sen slutade det och kom inte mer på hela tiden jag var kvar. Lite tur ska man ha...

Hittade en klubbkompis med nyckel som kunde släppa in mig i stugan så jag fick tag i mina papper, sen tog jag ut Gari för ett lydnadspass.

Men dagens tränings blev... ja, jag vet inte, vi kunde nog lika gärna varit utan den. Det gick inte dåligt, men heller inte bra. Känslan saknades. Det som gick riktigt bra var vattenträning - det var en stor vattenpöl i ena änden av planen så vi gick dit och Gari traskade rakt ut i vattnet och förväntade sig klick och godis, vilket han förstås fick. Han vadade glatt, om än lite försiktigt - han vill INTE plaska och stänka ner sig - runt i pölen och kunde till och med trava lite långsamt genom den. Till slut bad jag honom ligga och han la sig!! mitt i pölen där det säkert var 10-15 cm vatten...

I övrigt kändes det som att vi kanske ska ta en paus i lydnadsträningen just nu... jag får inte till det så som jag vill ha det, hittar inte rätt knappar att trycka på och det går nog igenom för Garibaldi känns inte riktigt lika engagerad som han brukar. Beror nog som sagt mest på mig och att jag mest går och funderar över det som inte är bra... dumt nog, man borde väl fokusera på allt som är bra istället...

Inte för att jag har tröttnat på lydnaden, det har jag inte, men det är lite frustrerande när jag inte kan hitta nån riktigt bra lösning. Får se lite vad som händer framöver men jag funderar på om jag ska ta och lägga lite mer krut på spåret (framför allt pinnplockningen), uppletandet, ren konditionsträning samt platsliggningen. Det kanske går upp ett ljus för mig plötsligt och jag får nån bra idé på hur jag ska få till det som jag vill ha det i lydnadsträningen...

Nu är det ju inte så att träningen går skitdåligt, utan det är som sagt mer känslan som inte är helt rätt. Jag får inte Gari att ge järnet i vissa moment, typ inkallningen och apporteringen utan vi får den där temposänkningen in till mig och även lite halvtaskig fart resten av sträckan. Det kan iofs vara mitt lite "avslagna" beteende som påverkar honom, äsch, jag vet inte.

Chili fick förresten följa med idag och köra lite lydnad och han var glad och skuttig som vanligt... beter sig som en stor valp gör han, sina 8 år till trots.

När vi kom hem så gjorde jag en inkallning på uppfarten direkt när Gari kom ur bilen; han var, som vanligt när vi kommer hem, heltaggad (han gillar att komma hem, träffa resten av flocken och få sin mat) och inkallningen gjorde han med full fart från start. Såna inkallningar vill jag se varje gång! Men det ÄR inte helt lätt med en hund som tycker att belöningarna är roliga men inte "to die for". Inte som Sigge och hans boll.... Ska kanske ta och fokusera på Sigges lydnadsträning ett tag nu, hade säkert varit nyttigt för honom.

På tal om något helt annat... jag är absolut inte politiskt intresserad; jag går och röstar men jag är inte direkt entusiastisk utan är ofta inte speciellt insatt i politiken eftersom jag helt enkelt finner det ganska ointressant... jag skäms nästan över att skriva det men så är det.

Men.... jag gillar INTE den utveckling som är nu, med ökad övervakning, hårdare lagar etc. etc.

Och det här går ju igenom även hos oss hundägare där toleransen för hundar och deras beteende verkar sjunka för varje dag...

Den här videon är en kanonbra beskrivning av varför man inte bara kan säga "Men jag har ju inget att dölja". Den är inte jättelång så har ni 8 minuter över så rekommenderar jag den VERKLIGEN. Det håll vårt samhälle är på väg åt är inte ett håll jag vill följa med åt...

Igår var jag på bättre humör igen, tack och lov, dock började dagen med att Sigge väckte oss vid 6-tiden... han pep, skällde en gång, och jag fattade inte vad det var. Trodde först det var åska på gång men icke... kollade även SMHIs blixtradar men det fanns inte en tillstymelse till åska i närheten - Jämtland och Skåne var närmaste ställena...

Släppte ut honom för att kissa men han var inte speciellt kissnödig, dock slutade han inte pipa och fara omkring, så jag tog en kort promenad med honom, tänkte att han kanske var mer nödig. Tja, han bajsade, men inte omgående och inte verkade det vara akut. Väl inne igen så kopplade han fortfarande inte riktigt av, men till slut, nästan en timme senare så somnade han igen, sen sov vi nån timme till. Liiiite irriterande att inte få sova under den enda dag som jag faktiskt kunde sova hur länge jag ville.

Jag undrar om det kan ha varit något djur utanför ytterdörren, under altanen, kanske igelkottar, för Sigge var väldigt exalterad och betedde sig ungefär som han gör när katterna är busiga.

Dagen bestod sen av lite blandat hemarbete och ärenden. Martin najade fast nätet som Kenzo lyckats få loss, samt körde lite mer trimmer på det återstående gräset i den bortre hundgården - det har tyvärr kommit upp en hel del gräs mellan plattorna och egentligen borde den biten läggas om, men det får vi ta nästa år. Jag kammade av Chili hur mycket päls som helst och plötsligt såg han ju ut som en snygg hund igen och inte en lurvboll... jisses så mycket underull han fått efter kastreringen. Ja, även Kenzo har fått mycket, men där hade vi turen att Martins mamma kammade av honom efter varje badomgång den veckan han var hos dem i skärgården och det släpper ju bra när pälsen är blöt så han är jättefin just nu.

Sen var vi iväg och handlade, innan dess tog jag ett kort shejpingpass med hundarna och när vi kom tillbaka efter handlandet så blev det lite mer altanbygge för M och målning av gavelspetsen för min del - äntligen var ju vädret riktigt bra och det ska tydligen vara uppehåll även i morgon.

Nu är det ett tag sedan jag klättrade upp i byggställningen och för att nå längst upp i gavelspetsen så måste ställningen vara ganska hög, jag är rätt höjdrädd och det var inte helt mysigt, men det gick... och det blir bättre när man hållit på en stund. Fick målat drygt halva delen längst upp och även en bit ner på väggen, under det kan jag nå med vanlig stege.

Hundarna fick rejält stora märgben, närmare 20 cm långa och jättefina - sen såg vi knappt till dem under resten av kvällen men man hörde hur det gnagdes överallt. Mysigt ljud.

Så blev det måndag igen, veckorna går fort... nu känns det knappt som man haft semester utan man är i full gång igen, precis som vanligt...

Idag var det full fart efter jobbet - vi rastade hundarna, sen gick jag och la ett spår till Garibaldi, därefter målade jag gavelspetsen medan Martin byggde vidare på altanen. När gavelspetsen var färdigmålad var det lagom dags att ta Garis spår, det hade då legat i 1 h 20 minuter.

Det var inget långt spår, kanske 300 meter, med 6 föremål - fyra pinnar, en strumpa och en handske (med godis i). Underlaget var högt gräs och marken lagom fuktig, ganska fina förhållanden. Innan jag släppte på så peppade jag honom med "var är pinnen?", sen kom strumpan som första föremål, han markerade och tog sen upp den när jag hejade på honom. Vi lekte rätt vilt där, kampade, han fick skälla och jag kastade strumpan så han fick jaga fatt den, han var rejält taggad faktiskt och sen fick han som avslut köttbulle. Måste verkligen se till att de här pauserna blir en kul stund istället för ett "onödigt stopp i spåret" som han idag verkar tycka att de är...

Andra föremålet var en kluven naturpinne som ingått i vårt "spårpinneförråd" ett tag. Han stannade till och tog den sen när jag tjoade lite. Man ser dock på honom att han gärna skulle fortsatt spåra egenligen... Ytterligare lek med denna pinnen och även här var han ordentligt taggad.

Tredje pinnen gick han över med ca. en halvmeter men vände självmant tillbaka och tog!! Härligt! Samma procedur med belöningen som vid de tidigare föremålen.

Fjärde pinnen tog han upp men fortsatte sen spåra med den i munnen några steg innan han släppte den, femte pinnen gick han rakt förbi/över och totalignorerade... jag "snodde" den, låtsades äta upp en köttbulle, kastade pinnen och snodde den före honom etc.

Sista föremålet var handsken, den markerade han faktiskt och tog upp, den var också tacksam att kampa med samt att det ju fanns torrgodis instoppat i den, vilket praktiskt nog gick att peta ut genom en trasig fingertopp, så det var nog rätt uppskattat som belöning.

Slutligen bestämde jag mig för att låta honom spåra även sista biten, ut till vägen, eftersom han faktiskt inte riktigt ser föremålen som belöning så kanske det inte är optimalt att avsluta spåret vid ett föremål - jag funderar på om han får för sig att föremål=slut på det roliga spåret.... så nu fick han alltså spåra ut till grusvägen, väl ute på den såg han lätt förvånad ut, men jag selade av, klappade om honom och så gick vi hem.

Slutsats - jag måste lägga ner massor av jobb på att få till belöningarna vid pinnarna. Han spårar däremot hur fint som helst - eftersom gräset var långt kunde jag se var jag hade gått och det är INTE ofta han är ur spåret och när han väl kommer ur kärnan så vill han snabbt tillbaka igen. Han har också lagom drag i linan; ligger på och vill framåt men utan att det går idiotfort och han sliter inte ut sig på att släpa med mig där bak i linan utan det hela känns väldigt samlat och fokuserat.

Efter spåret blev det äntligen mat för både två- och fyrbenta, sen fick vi lite oförhappandes besök - en kompis som skulle hämta en tv som vi skänkte bort. Kaos bland hundarna när de plötsligt upptäckte att det stod någon på altanen utanför köksfönstret... det finns en anledning till att jag INTE uppskattar spontanbesök... mycket enklare om folk ringer och säger "Vi är på väg till er nu!" för då hinner vi slänga ut hundarna i hundhuset och få lite lugn och ro inne...

Medan Martin socialiserade en stund så lagade jag lunch till i morgon och sen uppdaterade jag Beauceronklubbens hemsida eftersom ordinarie webmaster har fått datorhaveri. Det är resultaten från rasspecialen som ska ut och det tar en jäkla tid att knappa in allting, så jag blev inte ens halvfärdig nu ikväll utan får fortsätta i morgon. Iofs rätt kul jobb men tidskrävande tyvärr.