Åsas blog

Kände mig piggare i morse men inte helt bra, så jag valde att jobba hemifrån och inte hela dagen, har tagit det hyfsat lugnt och mår nu ikväll helt okej. Hundarna har varit lugna, som vanligt när man är hemma och antingen jobbar eller är sjuk - de sover sig igenom dagen.

Tog eftermiddagspromenad, först med Chili och Sigge - det utbröt en sjujäkla "konsert" från Garibaldi när han insåg att han blev kvarlämnad... det där är något jag verkligen skulle vilja få bort, men vet inte riktigt hur; just när man är ensam hemma och tar ut två av hundarna så blir det liv på nån av de som lämnas kvar. Även om jag tar bröderna tillsammans så kommer Chili istället att föra ett våldsamt liv. Kenzo är den enda som är tyst och lugn. Lite matt kan man bli på sånt, tur vi bor så att vi inte stör grannarna....

Sigge fick leta godis i snön, Chili fick tyvärr inte göra det då jag inte vill ha honom röjande omkring i snö med sitt ben. Det är nu en vecka sedan vi slutade med Rimadyl och jag tycker att han är rätt okej, inga direkta hältor efter vila men vi fortsätter att ta det lugnt. Kommer eländet tillbaka blir det nog att jag beställer tid i Söderköping hos den mycket duktiga veterinären där med just leder som specialitet.

Andra svängen blev alltså Kenzo och Garibaldi och här passade jag på att träna mer störningstålighet med Garibaldi - slängde ut godis till Kenzo så han fick leta i hagen, sen körde jag lydnad med Garibaldi utanför hagen. Det där var en bra störning men det tog inte alls lång tid innan Gari var så gott som helst koncentrerad på mig. Jobbade lite med ställande under inkallning och det börjar ju faktiskt ta sig, åtminstone på kort avstånd. Det som är riktigt positivt är att han inte försöker stanna av sig själv utan han håller bra fart ända tills jag ge stoppkommando/tecken, det känns bra. Han hade en period för några veckor sedan när han började testa att stanna innan jag ens kommenderade men det försvann igen; det gav ju ingen utdelning så det är klart att det inte var så intressant för honom att fortsätta med det.

Avslutade med en kort plats tillsammans med Kenzo; Gari ligger fint och lugnt, jag kallade till och med in Kenzo och det är ingen svårighet alls för G nu verkar det som. Nu behöver vi träna på "nya" ställen och med en massa främmande hundar - ja, kanske inte allting på en gång iofs.

Var för övrigt riktigt skönt väder när jag var ute i eftermiddags, +4 grader och strålande sol. Det blåste men inte så illa att det var otrevligt. Snön smälter på fint nu - det var faktiskt så att man kan se grusvägen på några få ställen på stora vägen nu! Det blir nog vår i år också, även om den blir senare och kanske lite kallare än vanligt. Ljust och fint är det i alla fall och bara det är underbart!

Har blivit lite träning till, tog ett pass med Gari och Sigge i fredags efter jobbet.

En rolig sak var att Garibaldi, som vi jobbat en del med för att få honom att ligga lugnt i en bädd i köket även när halva flocken går ut på promenad, faktiskt låg kvar i sin bädd trots att husse, Sigge och Kenzo kom gående och jag gick ut och mötte dem (eftersom jag skulle köra ett pass med Sigge) och dessutom kampade husse en stund med Sigge. Det var rätt mycket "tjo och tjim" där utanför köksfönstret ett tag och jag var väldigt förvånad över att inte se en Garibaldi stående i fönstret, gnölandes över orättvisan. När jag gick in och tittade så visade det sig alltså att Gari låg kvar i bädden, halsen var visserligen lång som en giraffhals men han låg kvar! Jättekul när det ger sådant här fint resultat! Jag var snabb med att belöna honom och sen släppte jag upp honom så att vi inte frestade på det så långt att han inte hade klarat det längre. Rätt imponerad blev jag ändå; det där är nog nästan den svåraste störningen som finns för honom - hans två stora favoriter leker och G får inte vara med...

Lördagen ägnades till större delen åt en resa till huvudstaden för att gå på Beauceronklubbens årsmöte. Det hölls på Stockholms södra brukshundklubb och dit hittade vi utan större problem. Vi valde att köra Chryslern och tog med Garibaldi och Kenzo - vi kan ju för tillfället inte lämna Gari i hundgården och man vet ju aldrig om man blir försenad när man åker iväg så, att han då inte kan gå ut och kissa är ju inte så kul, så istället fick han följa med och även Kenzo fick följa med eftersom han kan behöva lite kul utflykter, gamlingen.

Det vi märkte var att det var länge sedan vi åkte bil med Gari - hans förväntan på att göra något kul var sanslöst uppskruvad. Han la sig visserligen ner ganska snabbt, men den initiala stressen och "sjungandet" hade gjort honom rätt flåsig så han flåsade mer eller mindre hela vägen upp till Stockholm....

När vi kom fram blev det en superkort "ut och kissa"-sväng för dem; i princip bara ut ur bilen, kissa och sen in i bilen igen. Sen gick vi på mötet och lät Garibaldi varva ner i bilen. Perfekt när han hade så höga förväntningar, att det faktiskt inte hände något alls.

Mötet var ganska snabbt avklarat, tog en knapp timme, och efter lite fika så samlades de flesta deltagarna nere på parkeringen och så började man plocka ut hundarna. Det blev en hel hög med beauceroner faktiskt - tror det åtminstone var 10-12 stycken. De flesta av dem minglade omkring och socialiserade trevligt och sansat. Jag fick chansen att för första gången hälsa på Malins Ykai, som visade sig vara en väldigt charmig och glad bekantskap.

Efter en stund tog vi ut våra, då hade de fått komma ut i några minuter direkt efter mötet, och sen fått ligga i bilen igen i kanske 20 minuter eller så. Faktum är att när vi gick tillbaka till bilen så låg Garibaldi ner och kopplade tydligen av... skönt! Han KAN ju koppla av, han är dessutom ganska duktig på det förutom när han har hög förväntan - då får han ett rejält stresspåslag. Samma sak gäller Sigge, som väl iofs varvar upp ännu lättare än brorsan men å andra sidan har han ändrat sig massor mot hur han var när vi köpte honom så även han är idag riktigt duktig på att koppla av, när inget händer vill säga.

Eftersom jag har lite ont i ganska många av mina fingrar just nu (det här vädret är inte så bra för mig och värktabletterna jag brukar använda var slut hos apoteket när vi var där) så valde jag att sätta ett stryphalsband på Garibaldi - något som jag undrar om han ens haft på sig tidigare? Kanske nån enstaka gång, hos vet. eller så, men inte annars. Nå, det var mest för säkerhets skull men det visade sig att det var inte något större problem - visst flängde och for han en del men SÅ stökig och jobbig var han ändå inte.

Tikar är lite konstigt, tycker Gari som mest umgås med hanarna hemma. Ganska intressanta bekantskaper men lite underligt... han var tvungen att muttra lite samtidigt som han försökte stila sig... Han är dock rätt cool överlag; en försiktig ungtik (ca. 9 månader) kom efter en stund på att hon kunde göra små utfall mot de andra hundarna och kanske skrämma dem - hon gapade Gari i örat några gånger och han såg mest lite besvärad ut. Sånt där tar han med ro, väldigt skönt.

Kenzo var som vanligt cool och bara minglade omkring, snäll och vänlig i alla lägen som han är. Gamla raringen!

Så småningom var det dags att styra kosan hemåt, jag körde hem då Martin kört hela vägen upp och vid 17-tiden var vi hemma igen och möttes av två glada hundar som tyckte att vi luktade vääääldigt intressant.

Tyvärr fick jag rejält ont i halsen senare på kvällen och det höll i sig även idag när jag vaknade. Martin rastade alla hundarna och sen har jag mest kopplat av, la mig under en yllefilt (och sen Sigge ovanpå det, en stund i alla fall tills han blev för varm) och somnade på soffan ett par timmar, väldigt skönt.

Var piggare på eftermiddagen så det blev två promenader, först en där vi tog bröderna bus och gick lite längre, de var glada och tokiga som vanligt och röjde runt en del. Jag tränade lite störningstålighet med Garibaldi - husse och Sigge lekte med snöbollar på fältet och det är ju en otroligt svår störning för Gari. Vi fick flytta oss en bit bort till att börja med för att jag skulle få nån kontakt alls, men när han fick klick och godis för kontakt så började G inse att det lönade sig mer att hålla koll på matte än att glo på bror och husse; det gav liksom inget för han fick ju ändå inte springa dit.

Just ja... glömde skriva om det förra veckan, men en kväll så stoppade husse Sigge på en hare... Sigge hade redan startat och husse kallade och Sigge vände direkt och kom! Visserligen var han sen kraftigt uppskruvad och ganska låst på dit haren hade försvunnnit, vilket tyvärr irriterade husse. När jag fick höra det sen så var jag superimpad av att Sigge vände och lite mindre impad av att husse blivit irriterad... hur som helst är det väldigt skönt att veta att all träning vi lagt ner med att belöna att han kommer när man kallar, verkligen har gett så strålande effekt. Å andra sidan har det gått åt MYCKET godis, fortfarande har vi så gott som alltid torrgodis med ut när vi rastar men det är det värt! Duktiga Sigge!

Våren är helt klart på väg! Visst, vi har hur mycket snö som helst men fåglarna sjunger så det ekar i trädgården och det är ljust när vi vaknar på morgonen och - som är ännu mer välkommet - det är ljust när vi åker hem på kvällarna! Kommer vi dessutom iväg hemåt i hyfsad tid så hinner vi rasta i så gott som fullt dagsljus, underbart!

Vi har, för tredje gången i vinter, en magsjuk hund... den här gången är det Chili. Nu är det bara Sigge kvar som inte varit dålig... jäkligt konstigt, de lär inte ha smittat varandra, utan de har blivit sjuka en i taget. Chili var bra igår morse men dålig på kvällen, han har nu svultit ett dygn och ikväll fick han risavkok. Han som är ett matvrak i vanliga fall var på gränsen till hysterisk när de andra fick mat och inte han... han stod och tjöt bakom gallret, stackarn. Men det är ju inte mycket att göra, magen måste få lugna sig innan man börjar stoppa i mat igen.

Tack vare ljusets återkomst har det blivit lite träning senaste dagarna! Jag är piggare och mer inspirerad att träna när det finns lite dagsljus och hundarna är glada. I tisdags fick Garibaldi lite träning under promenaden och sen ett pass ute framför huset (där altanen ska bli byggd så fort snön försvinner) och därefter fick Sigge ett kort pass han med - det är ingen stor yta vi har att tillgå, kanske 10-12 meter kan jag få ut i längd, knappt hälften i bredd, men det räcker för att köra positionsträning, vändningar på stället och stegförflyttningar, ställande och läggande under gång, korta inkallningar, apportering med fokus på bra gripande utan omtag och lite såna småsaker.

Ikväll fick Sigge träning under promenaden samt ett kort pass framför huset och sen tog jag ett kort pass även med Gari.

Har jobbat en del med framförgåendeträning med Gari, dels att gå framför mig i sträckt koppel utan att nosa - något som jag tränat på promenaden - och dels att stanna snyggt med huvudet riktat framåt istället för att vända på huvudet, något som jag nu börjar försöka utveckla till ett saktagående (inför framåtsändandet). Hittills funkar det bra - han är så himla snabblärd; klickar jag för rätt beteende två-tre gånger så har han direkt fattat vad det var jag ville. Svårast är att inte klicka fel...

Sigge tyckte det var jättesvårt att stå framför mig med huvudet riktat framåt; han vill hela tiden vända på huvudet och ta kontakt med mig, men vi kom en bit på vägen i alla fall - han började förstå att han skulle titta framåt, men minsta lilla rörelse från mig fick honom att vända sig om ändå. Nu ska han inte tävla bruks men ett stabilt och säkert "stå" skadar ju aldrig och dessutom var det en mentalt jobbig övning för honom vilket alltid är nyttigt.

I apporteringen har jag problemet att Garibaldi lägger om apporten en gång - han plockar upp den bra, men sen måste han bara byta grepp på den på väg in till mig. Det blir bara ett enda omtag men det är ändå lite irriterande och jag försöker jobba bort det.

Sigges apportering börjar bli riktigt fin - den är än så länge på klass 1-stadiet, dvs. sitta vid min sida, gripa apporten, hålla den utan att tugga. Det gör han superfint, han sitter och stirrar på mig eftersom han vet att han ska få belöning. Vi har även lyckats ta ett steg framåt - mer klarar han inte för då börjar han antingen jonglera med apporten eller så släpper han den helt sonika. Men det ser bra ut ändå, med tanke på hur föremålstokig han är så gillar jag att han har så hög förväntan på att lämna ifrån sig apporten - det där har blivit bättre och bättre för i början ville han bara lägga sig och tugga på den.

Känner att jag måste få till lite platsliggningsträning med Garibaldi, annars vete katten hur vi ska kunna komma ut och tävla i vår. Vi behöver träna upp hans tolerans för störningar i form av andra hundar runt omkring honom; han blir lätt alldeles för distraherad eftersom han har så pass stort intresse för andra hundar. Spåret måste vi också komma igång med, hur nu det ska gå till när det ligger hur mycket snö som helst... får nog ta och spåra på plogade parkeringar - går ju inte att gå och vänta på barmark för det ser ut att dröja.

Men, som sagt - våren är på gång! I morgon går solen upp 6.43 och ner 17.35. Tittar man två veckor framåt så går solen upp 6.06 och ner 18.05 (onsdag 17 mars) - det är en total ökning av dagsljuset på över en timme! Efter det är det sen bara 10 dagar till vi ställer om klockan till sommartid.

Till helgen måste jag nog ta tag i vårsådden av sånt som ska förodlas. Det är hög tid, jag har dragit på det då det inte känts speciellt "våraktigt" men nu måste det igång. Ett vårtecken så gott som något faktiskt.

Större delen av dagen tillbringade vi i Allasporter-hallen utanför Boxholm, där det pågick skyddsläger, anordnat av Angelica. Nej, vi var inte med... skydd är inte något jag kommer att köra med mina hundar, däremot var vi där och fotograferade och filmade. Martin skötte videokameran och filmade totalt tre timmar film medan jag knäppte runt 700 bilder, varav knappt hälften blev suddiga - jag räknade med det pga. att ljusförhållandet inte var direkt optimala. Några bra foton blev det dock, å andra sidan kommer filmerna att vara det som är roligast för deltagarna tror jag, så fotona var mer som en extragrej när vi ändå var där.

Hallen var visserligen uppvärmd men varmt var det ändå inte, jag hade lite för lite på mig och frös därmed en del, speciellt mot slutet. Tränar man hund så tror jag däremot att det är helt perfekt temperatur, men när man mest står stilla blir det lite kyligt. Så efter mackor och te när vi kom hem så blev jag mer än lovligt sömnig. Dock hade jag samtidigt blivit lite inspirerad att träna hund, så jag övervann sömnigheten och tog varsitt pass lydnad med slynglarna, kanske 10-15 minuter var.

Med Garibaldi blev det linförighet, fritt följ, inkallning, apportering och ställande under gång. Höll till framför huset, där altanen ska vara sen och det var hyfsat jämnt eftersom vi trampat upp ytan - det var iofs ingen stor yta men det fick duga. Märks att det var ett tag sedan vi jobbade med "vanlig" lydnad - Gari, som i normala fall har bra uthållighet, blev trött i huvudet ganska snabbt märkte jag.

Sigge fick träna på linförighet, fritt följ, gripa och hålla apporten, samt inkallning. Av någon anledning funkar INTE inkallningen när det gäller "vanlig lydnadsinkallning". Han bara sitter kvar och ser ut som att vi tränar på stadga... Ute på promenader kommer han som ett skott om jag kallar men har jag satt honom så nix... helskumt. Han kan komma, men då kommer han gående i skritt, ser inte osäker ut eller så utan mer verkar tro att det ska vara så... han som springer som en idiot i de flesta andra lägen. Mycket underligt. Men.. problem är till för att lösas.

Tog sen en promenad med Gari och Kenzo, där passade jag på att lägga Garibaldi plats och samtidigt träna lydnad med Kenzo. La Gari på tvären på vägen, sen körde jag inkallning förbi honom, gick fritt följ förbi honom, gjorde vändningar på stället och sånt alldeles intill honom. Han låg bra, jag fick hjälpa honom nån gång för det ryckte i honom när jag kommenderade Kenzo "fot" i närheten, men å andra sidan så finns det bara ett enda kommando som gör att han får resa sig i det läget och det är "varsågod" (när jag står på håll) eller "sitt" om jag kommit tillbaka och står vid hans sida. Tycker han var jätteduktig som kunde ligga kvar helt lugnt när jag körde en inkallning med Kenzo rakt framför nosen på honom.

Chili var den som fick minst träning; han fick lite fritt följ-träning och sen lite godisletande innan jag tog en kort sväng med honom och Sigge. Så är det när man är under koppelvila; trist men nödvändigt. Bara en dag kvar nu av Rimadylkuren, så får vi se vad som händer sen.... hoppas hältan håller sig borta nu.

Nu är äntligen filmen från i helgen färdig! Martin har redigerat den en del och lagt på musik (skriven av honom och Kalle - Studio Symbios).

Martin tog även en del stillbilder med videokameran, den tar förvånansvärt bra foton, här kommer de:

Vackert med snötäcke i solskenet

 

Huset har fått en fin vit "mössa"

 

Även trädgårdsbelysningen har fina "mössor"

 

Cementblandaren väntar på våren....

 

Jo, det ÄR en bil där under snön (inte vår bil dock)

 

Jag bad Garibaldi sitta vid sidan av "planen", som vanligt har han lite eget sätt att göra saker på - istället för att sätta sig bredvid plogvallen så satte han sig I den...

 

Ytterst orättvist att matte tränar med Kenzo, tycker Garibaldi...

 

Snön yr runt ladan

 

Grusvägen som vi brukar gå på finns någonstans där under snön....

 

Söta Chili snönos