Åsas blog

Nu är jag hemma igen efter en fantastisk helg nere i Chartres. Att vara i Frankrike är härligt och att dessutom vara på National d'Elevage för beauceron är bara helt underbart. Kombinationen är oslagbar liksom.

Det blev alltså så att vi (Jenny, Inger och jag) flög ner medan Pike åkte bil ner med Eva. Otroligt snälla rara Eva som redan hade påbörjat sin resa men som vände och åkte tillbaka för att plocka upp Pike - vilken fantastisk människa!

Fredag:
Flygresan gick utan problem och väl framme på Beauvais flygplats hämtade vi ut vår hyrbil, en så gott som ny Toyota Corolla. Jenny och Inger lyckades utan större problem få igång GPS:en (jag var inte till mycket hjälp här eftersom jag aldrig använt en GPS...) och sen kom vi iväg. Vi hade valt att köra den något kortare vägen, mer eller mindre rakt ner från Beauvais till Chartres. Den gick över mindre vägar och in i små byar, väldigt mysigt och det var jättekul att se lite mer av den franska landsbygden. Efter ca. 2.5 h kom vi fram till Chartres, där vi sen tillbringade en god stund med att leta efter en mataffär så vi kunde köpa ost och vin till kvällen... till slut hittade vi en sån liten "hål i väggen"-affär där man nästan får gå in och backa ut. Vin, kex, ost, snacks och choklad inköptes, därefter styrde vi äntligen kosan mot hotellet och där träffade vi Eva och Karin samt Athena, Axi och Pike mötte oss. Pike var väldigt glad att se sin matte men hade varit jättesnäll och skött sig fint på vägen ner, duktig kille.

Efter att ha checkat in blev det middag på hotellet, vars restaurang var väldigt bra. Vi åt och drack gott och därefter blev det några timmars socialiserande på hotellrummet, med vin och annat gott. Till slut kom vi fram till att vi nog måste gå och lägga oss, vi skulle ju upp ganska tidigt.

Lördag:
Upp vid 6.15, frukost vid 7, sen iväg till utställningsplatsen. Vädret var redan nu varmt och Inger och jag preparerade oss med solskyddskräm. Jenny var redan brun efter sin Thailandsresa... fusk.

Tack och lov att vi hade Eva med oss! Hon fixade och donade, hämtade ut papprena för hundarna, visade var vi skulle gå för mätning och sen karaktärstest och hade överlag full koll på saker och ting. Jag var otroligt tacksam att jag inte skulle ställa ut nån hund utan bara titta.... det kändes som mycket nog.

Det är en rätt fantastisk känsla att se beauceroner överallt - det liksom bara kryllade av dem. Det är man inte van vid direkt. Så otroligt roligt att se! Hundarna verkade för det mesta trevliga och sociala, dock såg vi några hundar som fick munkorg på sig vid mätningen och som absolut ändå inte ville acceptera att bli mätta. Såg inte så roligt ut, men som sagt, de flesta hundarna skötte sig lugnt och fint.

Pike och Athena tillhörde den skaran och mätningen gick lugnt och fint för båda, sen var det dags att göra karaktärstestet. Det består av tre delar - skott, modprov och hantering. Man går med hunden i löst hängande koppel och sen stannar man och så skjuter de två (har jag för mig det var) skott. Sen går man en bit längre fram och där hotar en figge hunden lite för att se vad den gör. Fransmännen verkar gilla att hunden blir lite taggad och skäller och studsar och hoppar mot figgen. Därefter kommer hanteringen, där de även kollar chip/taturering.

Pike vid modprovet

Pike fick 8, 9, 8 (av 10 möjliga). Förmodligen var han lite för cool vid skotten, de verkar gilla hundar som går igång och taggar upp på skotten... Helt olikt hur vi vill ha det, men rätt intressant.

Även Athena skötte sig fint och fick, om jag inte missminner mig, 8, 8, 8. Hotet tog hon mest som lek och skuttade ner i lekställning.

Efter karaktären var det dags att gå till utställningsringen. Bedömningen sker lite annorlunda här än vad vi är vana vid - de tar in en hund i taget och bedömer individuellt, sen om de får Excellent + (det bästa de kan få) så går de vidare till konkurrens i stora ringen på söndagen. Däremellan ska de även in och göra ett gemensamt skottprov, där ytterligare hundar sållas ut.

Pike var som vanligt jättetrevlig och duktig och fick sitt Excellent + av den trevliga domaren George Travers, för övrigt samma domare som dömde beauceronklubbens rasspecial i Askersund 2002. Det han hade att anmärka på hos Pike var svansen... den bärs något för högt. I övrigt fick han fin kritik.

Även Athena fixade sitt Excellent +, hon fick kommentar om sin päls som är något för kort.

Nu vidtog några timmars väntan innan hundarna skulle in i stora ringen för gemensamt skottprov. Jenny, Inger och jag åkte tillbaka till hotellet och vilade en liten stund, det var skönt att lägga sig ner för man var lite slut i huvudet av alla intryck och trött i benen av att stå och gå i värmen.

En hund som tävlar Ring

Lite annorlunda sätt att transportera "busen"...

Tillbaka på utställningsplatsen tittade vi på Ring (franska skyddet) samt agility, lullade omkring och tittade på alla hundar och allmänt bara kopplade av.

Full fart på agilitybanan!

Vid 17 skulle skottproven börja, men nu är det ju Frankrike så de kom igång runt 18 istället... Det är bara att vänja sig, saker och ting är inte riktigt lika exakt som vi svenska gärna vill ha det, men jag måste erkänna att jag gillar fransmännens stil, den passar mig.

En liten del av öppen klass hanar under skottprovet - det gick inte att få in alla hundarna i samma bild, så många var de....

Öppen klass tikar, med Athena ungefär mitt i

Vid skottprovet kallade man in hundarna klassvis. Här var jag till lite nytta då de ropade upp hundarnas startnummer på franska - min franska är långt ifrån bra, men jag klarar mig hjälpligt och siffrorna var inga större problem för mig, förutom att jag var trött i hjärnan och det var lite segt att tänka till ibland.

Skottprovet gick bra för både Pike och Athena. Innan de gick in flirtade Pike med en tik, hon såg trevlig och fin ut och när vi kollade i programmet så visade det sig att hon är halvsyster till Garibaldi... Pike har god smak! Hon löpte och Pike hade nog gärna tagit en svängom med henne bakom något tält... Jag hade iofs inte haft något emot att ta en valp ur en sådan kombination.

När skottprovet var avklarat åkte vi och handlade och sen bar det iväg tillbaka till hotellet för en välbehövlig kvällsmat. Kanongod mat även idag och vi avslutade kvällen precis som gårdagen - med ost, vin, kex och annat gott samt mycket hundsnack.

Söndag:
Eftersom vi inte hade någon direkt tid att passa på morgonen så sov vi lite längre idag, det var väldigt skönt. Hotellet var som sagt bra och sängarna sköna, enda nackdelen för min del var att det var lite för varmt. Det fanns AC men den funkade inte... jaja.

När frukosten var avklarad så åkte vi till utställningsplatsen. Karin och Jenny fick ta sina hundar och ställa sig i kö hos fotografen, de fick sällskap av Inger medan Eva och jag tittade på Ring-tävlingarna (där jag kunde stå i någorlunda skugga vilket var skönt - jag hade bränt mig en del under lördagen....). När Ring 3 var slut så gick vi bort mot fotografplatsen, då visade det sig att fotografen inte fick nån bra bakgrund och inget vettigt ljus (det var lite för soligt) så de var tvungna att leta annan plats och de som stått i kö i solen i nån timme fick helt enkelt komma tillbaka efter lunch.... jaha ja.

Eftersom de tog lunchpaus även på utställningen passade Jenny, Inger och jag på att precis som igår åka en sväng till hotellet, denna gången dock inte för vila men för lite lunch. När vi sen kom tillbaka till utställningen hade fotografen hittat en plats hon var nöjd med och både Pike och Athena blev fotade.

Sen följde en ganska lång väntan innan till slut finaltävlingarna drog igång. Det var lite förvirrande för vi hade inte riktigt koll på i vilken ordning de körde klasserna, men så småningom började vi få lite koll. Efter en bra stund var det dags för Jenny och Pike att gå in i ringen. De skötte sig fint - det var 11 hundar i klassen och 4 blev placerade. Domaren plockade ut hund efter hund och när 5 hundar återstod var Jenny och Pike fortfarande kvar! Spännande värre! Det slutade dock med att de blev det sista ekipage som åkte ut, man kan väl säga att de blev typ 5:e-placerade även om den placeringen nu inte fanns... Verkligen kanonbra gjort av dem att komma så långt! Vi som stod utanför var mäkta stolta över dem!

Pike och Jenny i stora ringen

Athena och Karin i stora ringen

Karin och Athena gjorde också bra ifrån sig i den gigantuala öppenklass tikar - jag vet inte hur många hundar det var inne i ringen men det måste ha varit långt över 20, säkert närmare 30. Athena åkte ut någonstans i mitten, om jag minns rätt.

I Travail femelles (bruksklass tikar) var det dags för sista svenska hunden att gå in; det var Susan och Grand Lutin Zenta. Även de gjorde bra ifrån sig men blev inte kvar till slutet - jag såg tyvärr inte dem då jag var för tillfället tog hand om Pike så hans matte fick titta lite.

Alla hundar som gått in i stora ringen fick titeln Recommandé (Cotation 4) - dock ska kopior på höftledsröntgen skickas ner och läsas av i Frankrike innan titeln blir godkänd, men det ska väl inte vara något problem för nån av de svenska hundarna gissar jag. Jätteroligt att vi hade tre hundar med så långt, man blir helt klart stolt!

Vi orkade inte stanna så mycket längre sen utan åkte tillbaka till hotellet för att äta och fira. Efter en god middag och en smarrig efterrätt blev det, som vanligt höll jag på att skriva, ost och vin och en stunds socialiserande. Eva och Karin gav upp först; de hade en lång körning framför sig och skulle försöka åka vid 5 på morgonen. Vi andra kunde sova lite längre då vi inte skulle flyga förrän 14.25.

Måndag:
Efter frukost checkade vi ut från hotellet och åkte och handlade lite innan vi styrde kosan mot Beauvais. Denna gången körde vi vägen om Paris, lite större vägar, mestadels motorväg och det tog en halvtimme kortare. Såg Eiffeltornet och Sacre Coeur på håll, inte utan att jag längtade efter att ta några dagar i Paris, men det får bli ett annat år.

Både bil- och flygresan gick smidigt och vi landade på Skavsta kl. 16.35. Kom av planet och höll på att få en köldchock.... 12 grader var det!! Vi som kom från typ 25 graders värme... *hutter*

Det har varit en otroligt underbar helg, det var det roligaste jag gjort på länge och jag kommer definitivt att åka ner till NE fler gånger, förhoppningsvis redan nästa år, för det här vill jag verkligen göra om. Får passa på att tacka Jenny och Inger för suveränt roligt ressällskap och Eva och Karin för kanontrevligt sällskap nere i Chartres - vi hade verkligen kul!

Jag tog MASSOR av foton... närmare bestämt runt 1700... dock tog jag mycket med sekvenstagning så det ska sållas bort rätt mycket, förmodar att kanske en fjärdedel blir kvar, vi får se. Några foton kan ni se här i blogen men resten dröjer lite, jag får se om jag hinner sätta mig och sortera i helgen kanske.

Slutligen kan jag bara konstatera att jag verkligen trivs i Frankrike. Det känns alltid lika härligt att komma tillbaka. Och det finns en hel del saker som jag saknar när jag kommer hem - att gå och handla mat här i Sverige efter att ha gjort det i Frankrike är faktiskt inte upplyftande... Sen har fransmännen precis lagom mycket "Laissez faire"-anda för att det ska passa mig. Det kan säkert vara irriterande om man är lite mer pedantiskt lagd men mig passar det väldigt bra.

Nu är jag snart färdigpackad inför resan till Chartres och Nationale d'Elevage i morgon. Hoppas jag inte glömt allt för mycket...

Idag har Sigge och jag tränat på inkallningar samt att släppa på kommando. Jag har ju inte varit helt säker på hur bra inkallning han har; vi har ännu inte fått testat den i någon "allvarlig" situation, men idag tänkte jag att det kan vara bra att stärka upp inkallningen lite, så jag tog med ett kampläder ut på promenaden. Det består av typ en halv meter koppel med en läderbit längst ut. Eftersom Sigge älskar att kampa är det en himla bra belöning, speciellt nu när han varit lite dålig i magen. Han är dock bra nu igen men vi tar det lugnt så han inte får ett återfall.

Hur som helst så fick han gå kopplad första biten på promenaden men sen släppte jag honom. Kallade in några gånger, direkt när han tittade på mig och vände så viftade jag med kamplädret och han fick väldigt bråttom att komma. Sen fick vi gratis lite övning i "loss". Han är otroligt lättlärd och så himla trevlig - han lärde sig på nolltid att när jag la handen på nosen så var det dags att släppa, så småningom släppte han på enbart muntligt "loss". Jag kunde också gå och ha läderbiten i handen utan att han försökte ta den - duktiga killen!

Han fick springa av sig lite som han ville, han hoppade och skuttade och for, ner i diken, upp på grusvägen, sen går han väldigt mycket frivilligt vid min sida och i vanliga fall belönar jag det med godis men idag fick det bli med kamp eller kel istället. Trevligt att han så självmant söker kontakt! Han är verkligen en otroligt trevlig hund, jag är så glad för honom och jag önskar att jag hade kunnat behålla honom, men två jämngamla unghundar som är så energiska och behöver sin tid och träning... njae... så mycket energi har jag inte, det vet jag med mig. Men usch så svårt det kommer att bli att lämna honom... söta Sigge med sina mörka pepparkornsögon.

Sista biten hem var Sigge ganska trött; det var nästan 22 grader varmt i skuggan och han hade ju sprungit en hel del. Det där är något som bröderna verkligen har gemensamt... springa är roligt!

Sigge fick vila sig och jag tog ut de andra tre. Jobbade lite med Garibaldis fria följ och linförighet, korta bitar med belöning att han fick springa iväg och leka. Märkte att han är mycket slarvigare när kopplet kommer på, så jag började använda själva kopplet som belöning, antingen kampade vi med det när jag sa "varsågod" när han gått med fin kontakt en bit, eller så kastade jag iväg det så han fick kasta sig fram efter det. Jag gjorde också så att om han förlorade fokus så klev jag direkt ur fotgåendet och sa "fel" och så började vi om igen. Funkade väldigt bra; han vet ju att "fel" betyder att det där får man ingen belöning för.

Väl hemma igen så pustade vi ut allihopa, innan jag började fixa lite; tog in torr tvätt, började packa så smått, dammsög hela huset, körde en maskin disk och röjde lite i köket.

Sen klippte jag klorna på Kenzo och Chili - Garibaldi tog jag igår. När Martin kom hem fick han hjälpa mig att hålla Sigge; han står snällt när man lägger en godis på golvet, men sen har jag låtit honom gå och ta den på "varsågod" direkt efter att ha klippt en klo och det lärde Sigge sig blixtsnabbt, så idag fick Martin stoppa honom så jag fick klippt alla klorna på en tass innan S fick ta godiset. Funkade väldigt bra.

Kammade också av ett halvt ton päls från Kenzo och Chili - nu förstår jag varför det låg svarta tussar överallt här inomhus... vinterpälsen rasar av dem nu. De njöt av att bli kammade, vilket jag kan förstå.

Nu har jag nog packat det mesta som ska med till Frankrike, nu är det nog dags att försöka komma i säng.

Ha en trevlig helg, det ska jag försöka ha!

Stackars Sigge är magsjuk.... han var inte helt bra på lunchen när jag var hemma, men verkade ändå pigg och jag tänkte att han kanske inte blev sämre. Men sen kollade jag honom via webkameran (praktiskt när man har en hund som inte mår bra) och han var orolig, vankade runt och ville inte lägga sig, så vi valde att åka hem vid 14-tiden. Och tur var väl det - stackars Sigge hade både haft diarré och kräkts... Jag tog honom på en kort promenad medan Martin, som den ängel han är, städade upp efter Sigge. Sen satt jag och jobbade några timmar och Sigge var ganska lugn, var ute och bajsade en gång till men sen somnade han och verkade lugn.

Framåt kvällen åkte jag till klubben och Martin tog hand om Sigge, som inte hade några fler diarré- eller kräkningsattackar, utan bara var pigg och glad, och förstås hungrig. Han får lite risavkok ikväll och lite ris och vatten i morgon bitti så ska väl förhoppningsvis magen lugna sig fort. Chili var ju dålig i helgen så det kanske är samma bacillusker.

Idag var det alltså dags för inofficiell lydnadsdebut för Garibaldi och mig, på Linköpings brukshundklubbs träningstävling Lydnadscupen. Vi hade startnr 2 och jag valde att bara stå i kopplets längd på platsen... eller ja... jag la ner kopplet och sen gick jag några meter till. Det är första gången om Garibaldi ligger plats med flera okända hundar så jag vill inte ställa till något utan få till en riktigt bra platsliggning. Han skötte sig fint, la till och med ner huvudet mellan tassarna mot slutet, duktig kille!

När det var vår tur att köra lydnaden så var Garibaldi lite halvtrött av allting runt omkring - mycket hundar, folk och allmän action. Det märktes på fria följet; jag tyckte det var rätt dåligt men det var väl iofs ingen katastrof, mest kontakten som saknades. Läggande under gång var ok, han vred sig och nosade lite, inkallningen var bra, förutom att han först tänkte följa med mig när jag sa "vänta" och gick ifrån honom. Ställandet var fint - jag gjorde ett dubbelkommando med handen eftersom momentet inte är befäst ännu och han stannade fint men när jag sen vände mig om så kom han gående... sötnos, jaja, jag vet ju att det inte är färdigt så det är helt ok. Jag ställde honom igen och gick ifrån och denna gången stod han fint.

Bra med Lydnadscupen är att man får belöna med leksak/föremål mellan momenten, helt perfekt. Det är ett jättebra tillfälle att tävlingsträna, speciellt när man har en unghund som behöver lära sig att ignorera att folk står och kommenderar.

Apporteringen... ja, med tanke på att han knappt kunde ta apportbocken i början igår när vi tränade så var han duktig idag. Fick ge dk på gripandet, sen släppte han den för tidigt, precis innan tävl.ledaren sa "ta apporten". Jag höll en hand i närheten av huvudet på honom, för att hjälpa honom med lite stadga och det funkade nästan. Kommer att bli fint när det är klart; han håller stadigt och bra, inget tugg.

Hoppet, ja det har han ju kunnat länge nu (han kan även klass 2-varianten felfritt) och det visade han - 10 poäng. Duktig kille!

Överlag tyckte jag han skötte sig strålande - han är dock bara 10.5 månader och vi har inte tränat så mycket som vi borde - sista tiden har det varit mycket med jobbet, med Sigge och med allt annat så jag har slarvat med träningen. För en unghund är det ju verkligen färskvara med träningen, så jag kan inte vara annat än nöjd med mitt hjärtegull idag.

Så här såg poängen ut:

Plats 5
Linförighet 8
Läggande 7
Inkallning 8
Ställande 0
Apportering 6
Hopp 10
Helhet 8
Totalt: 119 poäng (av 190 möjliga, pga att man inte kör tandvisningen).

Tre tisdagar till ska vi köra, det blir bra träning. Nästa tisdag lär bli jobbig - då har jag varit i Frankrike hela helgen (vi är ju tre tjejer som ska ner till stora Beauceronspecialen där) och kommer hem måndag, så det blir då ingen träning mellan idag och nästa gång, men det får gå, vi gör så gott vi kan.

Kände att det var dags att ta tag i träningen så ikväll åkte jag till klubben med "de tre musketörerna" medan Sigge stannade hemma med husse och myste - Sigge sötnos njuter verkligen av att få lite "quality time" - han är verkligen en goding!

Unghundar ja... de är ju lite roliga med sina olika perioder och "åldrar" - just nu verkar Garibaldi ha kommit in i en spökålder igen. Han har varit otroligt stabil nu ett tag, inget gapande på folk när han sitter i bilen och såna saker, men nu har han börjat med det igen. Idag hämtade vi 100 kg Fodax och när vi kom hem med det och Martin körde upp det till huset så tyckte Garibaldi att säckkärran var JÄTTELÄSKIG... han smög fram till den; han som annars käckt kliver fram till det mesta. Sigge fick upp världens ragg och skällde på den läskiga saken, sen såg han att det var husse som körde den läskiga saken och sen skulle han fram och kolla - han är otroligt framåt, ska alltid fram och kolla vad det än är, även om han är rädd för det så bara SKA han fram. Vet inte om han tar lite hjälp av skärpa, svårt att se i de situationer som det hänt hittills, men det har inte sett så ut i alla fall. Han är en otroligt härlig och intensiv hund, Sigge sötnos, han får nästan Garibaldi att verka lugn och det är ju inte direkt sant.

Hur som helst, när vi kom till klubben höll Garibaldi på att krypa ur skinnet när jag stod en bit från bilen och pratade med Louise - han gnydde och pep och snodde runt; ville ju ut och träna, inte ligga i bilen...

Så småningom fick han faktiskt komma ut. Koncentrationen var det lite si så där med; han var väldigt "markbunden" idag till att börja med men det blev bättre efterhand. Momentmässigt var han duktig men vi kan nog inte säga att klass 1-momenten direkt sitter... jo, inkallning och hopp är ingen tvekan, läggandet är också ganska ok, men fritt följ, ställande och apportering är i dagsläget inga höjdare. Men så är han ju också bara 10.5 månader så jag känner inte direkt nån panik. Ska dock bli intressant att starta Lydnadscupen i morgon...

Just fria följet måste jag lägga lite mer energi på för just nu är det inte bra; beror mycket på att han inte är superkoncentrerad överlag nu, men jag vill inte befästa ett dåligt fritt följ, så det är lika bra att jobba med det ordentligt. Apporteringen kommer; det är nog bara rutin som behövs, samma sak med ställandet - han är inte hundra säker på momentet så ibland blir det fel.

Nästa hund jag tog ut blev Chili. Han är verkligen i usel kondis just nu, samt att han inte fällt ur sig vinterpälsen, så han flåsade sig igenom hela passet... Han skötte sig dock bra, även om han nu var lite seg - han gjorde det han skulle. Fick några bra skick till rutan - han fuskar ibland och stannar halvvägs och hoppas på belöning, men det är bara när vi kör den några gånger - första gången springer han alltid ända fram, sen kan positionen bli lite hur som. Idag hittade han mitten hur fint som helst, härligt!

Sist ut fick Kenzo ett kort pass. Hans kondis är också usel och han flåsade rätt bra han med - även här finns massor av vinterpäls att bli av med. Vi körde lite fritt följ, rutan, kryp samt en fjärr, sen fick det räcka. Han såg rätt nöjd ut. Det har ju blivit lite så att Kenzo kör jag mest för att hålla igång honom, inte för att vi satsar på något, och han verkar tycka det är helt okej. Viktigt är väl bara att inte "ställa av" honom utan låta honom fortsätta jobba med det han tycker är kul. Får ju inte glömma bort min underbara svarta Kenzo-pojke.

För övrigt är harmonin i flocken kanonbra nu - inget tjafs, inget bråk. Garibaldi åker på tillsägelser ibland, framför allt från morbror Chili, men mellan Chili och Kenzo är allting hur lugnt och fint som helst, underbart! Det märks tydligt nu när Sigge kommit in i flocken - eller ja, helt inne i flocken är han ju inte, men det är ju ändå en "störning" och sån't kan ju lätt utlösa konflikter om det finns underliggande spänningar, men inget sådant har märkts överhuvudtaget. Så otroligt skönt! Det är ändå det viktigaste för mig - att mina hundar trivs och mår bra och fungerar ihop, både med varandra och med resten av flocken - mig, Martin och katterna.

Vilket underbart väder det varit idag! Rena sommaren - när vi gick upp, vilket för övrigt blev ganska sent då vi la oss sent i natt och sen har vi haft en orolig natt med en magsjuk Chili - så var det 20 grader!

Chili var som sagt dålig i magen, det började redan i går eftermiddag/kväll, tyvärr märkte vi det inte förrän efter att han redan fått sin kvällsmat... *suck* Han bajsade inte på kvällspromenaden, men lite senare ville han akut bli utsläppt och sen var han ute flera gånger under kvällen. Sista kissningen innan vi la oss var vid 1-tiden, sen väckte han mig vid 4 och ville ut igen. Idag såg vi att han även varit dålig i magen i hundgården igår (de var där en stund när vi rastade Sigge) så det började redan då, men det hade vi ju inte märkt... då hade han verkligen inte fått nån kvällsmat.

Underligt nog var han helt kry i magen på morgonrundan (hmm... förmiddagsrundan kanske det ska kallas? ) idag, bajsade helt normalt. Jaja, underligt, men skönt för honom, så slapp han vara utan frukost. Viktigt för en så matglad hund som Chili... Han fick enbart Fodax för att vara säker på att det skulle hålla i sig, och det funkade bra, för sen har han varit helt bra hela dagen. Undrar vad det var som han fått i sig igår? Skönt att han mår bra igen i alla fall.

Sigge fick vara i hundgården en stund idag - jag kan väl inte påstå att han uppskattar det... det blir lite samma sak som det var första dagarna när man stängde in honom någonstans inne i huset; en massa gnäll och gny och stress. Det tog ett par dagar för honom att vänja sig vid det inomhus, och mycket av framstegen kom när jag började klicka honom för att han var tyst och lugn. Det jobbet har jag inte ännu lagt ner på vistelse i hundgård, så han stressar omkring och tycker synd om sig själv.... trots att Martin och jag stod på andra sidan nätet och jobbade med komposterna... Söta Sigge har ett otroligt stort behov av kontakt, han vill verkligen vara med hela tiden.

Nå, han fick stressa omkring medan vi jobbade, han vänjer sig ju och lugnar sig, men får sina ryck då och då, men det blir ju bättre; det här var väl tredje gången han var i hundgården och de tidigare gångerna har det bara varit korta perioder, idag fick han vara där i ca. 1.5 h. Efteråt var han trött, jättetrött... inte så konstigt.

Martin ägnade sig åt att mala ner grenar och ris med vår suveräna kompostkvarn; vi är så himla glada att vi valde en ganska tystgående modell! Så slipper man hörselkåpor och hundarna kan vara med (på behörigt avstånd - fast maskinen är säker och bra, tror inte de hade kunnat komma åt att skada sig). Under tiden grävde jag om komposterna lite.

Kenzo, Chili och Garibaldi fick vara lösa och göra vad de ville. Kenzo låg och solade på altanen, Chili låg så nära oss som han bara fick lov att göra, och Garibaldi... ja, på typiskt Garibaldi-manér sprang han omkring och var allmänt dryg, försökte få igång de andra två, stal kvistar och till slut halva träd från Martin och var en allmän liten pest. Men rolig är han... oftast.

Efter ca. 1.5 h tog vi en fikapaus, sen fick Sigge alltså vara inomhus istället, han somnade nästan direkt. Vi stoppade då in Garibaldi i hundgården och eftersom det låg ett ben där så märkte vi inte av honom mer sen på flera timmar. Det är lite skillnad på hundgårdsvanan hos bröderna... och Garibaldi är så mycket bättre på att koppla av, men så har han ju också fått träna på det betydligt mer tror jag.

Martin och jag övergav komposten och började istället plocka bort isoleringen i växthuset. Bubbelplasten är mer överflödig än till nytta nu. Det blev jättefint när vi var klara, solskyddsväven är på plats, så är även bord och stolar, och dammen är påfylld. En del växter fick flytta ut nu, men det mesta får vara kvar i växthuset i väntan på lite varmare tider.

Vi hade ju en trasig värmefläkt i växthuset i vintras vilket resulterade i att det var alldeles för varmt där under säkert en månad. Detta gjorde att vissa växter inte klarade sig; det blev helt enkelt för torrt - jag vattnar bara typ en gång i månaden under den mörkaste tiden och det räcker ju när temperaturen ligger på mellan 5 och 10 plus men inte när det är nästan 20 grader.... Min änglatrumpet var en av de växter som jag trodde hade gett upp helt, men idag såg jag att det verkar komma lite gröna skott längst nere... jag håller tummarna!

Vinrankan som jag fick i födelsedagspresent av Ciza och Kalle förra året frodas som bara den, jättekul! Hoppas vi kan beskära den efter alla konstens regler; jag läste på men det var ju inte helt enkelt... Jaja, det ska nog bli bra.

Avslutningsvis så sådde jag sallat, en sån där frötapet med olika sorter. Jag testade den första gången förra året och det var ju helt suveränt att få färdigblandad sallat direkt när man plockade den! Dock ska vi så lite i omgångar i år så vi sprider skörden lite mer över tiden. Idag är alltså första omgången i jorden, härligt!

Sen tog Martin först Sigge och sen de andra tre på promenad medan jag röjde upp i trädgården, ställde in redskap, hängde upp en omgång tvätt till och småfixade lite allmänt.

Kvällen avslutades med grillning av entrecote och aubergine, till det åt vi en sallad och drack ett jättegott vin som Martin fick i födelsedagspresent tidigare i år. Efterrätten blev ost och kex.

Alla fyra hundarna verkar ha fått rejält med frisk luft och var helt slut nu på kvällen, framför allt unghundarna. Garibaldi reagerade inte ens när Martin gav de andra varsin bit kex... han var så trött! Skönt när det är så trots att jag inte tränat något alls med dem idag.

Mitt knä är för övrigt mycket bättre! Däremot hade jag en sjujäkla träningsvärk i morse - jag rensade ju ogräs igår och DET kändes i benmusklerna idag kan jag säga. Men det är bara att röra sig så går det över. Om några veckor är man vältränad när man jobbat på lite mer i trädgården, men det tar ett tag att vänja sig.