Har blivit lite träning till, tog ett pass med Gari och Sigge i fredags efter jobbet.
En rolig sak var att Garibaldi, som vi jobbat en del med för att få honom att ligga lugnt i en bädd i köket även när halva flocken går ut på promenad, faktiskt låg kvar i sin bädd trots att husse, Sigge och Kenzo kom gående och jag gick ut och mötte dem (eftersom jag skulle köra ett pass med Sigge) och dessutom kampade husse en stund med Sigge. Det var rätt mycket "tjo och tjim" där utanför köksfönstret ett tag och jag var väldigt förvånad över att inte se en Garibaldi stående i fönstret, gnölandes över orättvisan. När jag gick in och tittade så visade det sig alltså att Gari låg kvar i bädden, halsen var visserligen lång som en giraffhals men han låg kvar! Jättekul när det ger sådant här fint resultat! Jag var snabb med att belöna honom och sen släppte jag upp honom så att vi inte frestade på det så långt att han inte hade klarat det längre. Rätt imponerad blev jag ändå; det där är nog nästan den svåraste störningen som finns för honom - hans två stora favoriter leker och G får inte vara med... 
Lördagen ägnades till större delen åt en resa till huvudstaden för att gå på Beauceronklubbens årsmöte. Det hölls på Stockholms södra brukshundklubb och dit hittade vi utan större problem. Vi valde att köra Chryslern och tog med Garibaldi och Kenzo - vi kan ju för tillfället inte lämna Gari i hundgården och man vet ju aldrig om man blir försenad när man åker iväg så, att han då inte kan gå ut och kissa är ju inte så kul, så istället fick han följa med och även Kenzo fick följa med eftersom han kan behöva lite kul utflykter, gamlingen. 
Det vi märkte var att det var länge sedan vi åkte bil med Gari - hans förväntan på att göra något kul var sanslöst uppskruvad. Han la sig visserligen ner ganska snabbt, men den initiala stressen och "sjungandet" hade gjort honom rätt flåsig så han flåsade mer eller mindre hela vägen upp till Stockholm.... 
När vi kom fram blev det en superkort "ut och kissa"-sväng för dem; i princip bara ut ur bilen, kissa och sen in i bilen igen. Sen gick vi på mötet och lät Garibaldi varva ner i bilen. Perfekt när han hade så höga förväntningar, att det faktiskt inte hände något alls.
Mötet var ganska snabbt avklarat, tog en knapp timme, och efter lite fika så samlades de flesta deltagarna nere på parkeringen och så började man plocka ut hundarna. Det blev en hel hög med beauceroner faktiskt - tror det åtminstone var 10-12 stycken. De flesta av dem minglade omkring och socialiserade trevligt och sansat. Jag fick chansen att för första gången hälsa på Malins Ykai, som visade sig vara en väldigt charmig och glad bekantskap. 
Efter en stund tog vi ut våra, då hade de fått komma ut i några minuter direkt efter mötet, och sen fått ligga i bilen igen i kanske 20 minuter eller så. Faktum är att när vi gick tillbaka till bilen så låg Garibaldi ner och kopplade tydligen av... skönt! Han KAN ju koppla av, han är dessutom ganska duktig på det förutom när han har hög förväntan - då får han ett rejält stresspåslag. Samma sak gäller Sigge, som väl iofs varvar upp ännu lättare än brorsan men å andra sidan har han ändrat sig massor mot hur han var när vi köpte honom så även han är idag riktigt duktig på att koppla av, när inget händer vill säga. 
Eftersom jag har lite ont i ganska många av mina fingrar just nu (det här vädret är inte så bra för mig och värktabletterna jag brukar använda var slut hos apoteket när vi var där) så valde jag att sätta ett stryphalsband på Garibaldi - något som jag undrar om han ens haft på sig tidigare? Kanske nån enstaka gång, hos vet. eller så, men inte annars. Nå, det var mest för säkerhets skull men det visade sig att det var inte något större problem - visst flängde och for han en del men SÅ stökig och jobbig var han ändå inte.
Tikar är lite konstigt, tycker Gari som mest umgås med hanarna hemma. Ganska intressanta bekantskaper men lite underligt... han var tvungen att muttra lite samtidigt som han försökte stila sig...
Han är dock rätt cool överlag; en försiktig ungtik (ca. 9 månader) kom efter en stund på att hon kunde göra små utfall mot de andra hundarna och kanske skrämma dem - hon gapade Gari i örat några gånger och han såg mest lite besvärad ut. Sånt där tar han med ro, väldigt skönt.
Kenzo var som vanligt cool och bara minglade omkring, snäll och vänlig i alla lägen som han är. Gamla raringen!
Så småningom var det dags att styra kosan hemåt, jag körde hem då Martin kört hela vägen upp och vid 17-tiden var vi hemma igen och möttes av två glada hundar som tyckte att vi luktade vääääldigt intressant.
Tyvärr fick jag rejält ont i halsen senare på kvällen och det höll i sig även idag när jag vaknade. Martin rastade alla hundarna och sen har jag mest kopplat av, la mig under en yllefilt (och sen Sigge ovanpå det, en stund i alla fall tills han blev för varm) och somnade på soffan ett par timmar, väldigt skönt.
Var piggare på eftermiddagen så det blev två promenader, först en där vi tog bröderna bus och gick lite längre, de var glada och tokiga som vanligt och röjde runt en del. Jag tränade lite störningstålighet med Garibaldi - husse och Sigge lekte med snöbollar på fältet och det är ju en otroligt svår störning för Gari. Vi fick flytta oss en bit bort till att börja med för att jag skulle få nån kontakt alls, men när han fick klick och godis för kontakt så började G inse att det lönade sig mer att hålla koll på matte än att glo på bror och husse; det gav liksom inget för han fick ju ändå inte springa dit. 
Just ja... glömde skriva om det förra veckan, men en kväll så stoppade husse Sigge på en hare... Sigge hade redan startat och husse kallade och Sigge vände direkt och kom! Visserligen var han sen kraftigt uppskruvad och ganska låst på dit haren hade försvunnnit, vilket tyvärr irriterade husse. När jag fick höra det sen så var jag superimpad av att Sigge vände och lite mindre impad av att husse blivit irriterad...
hur som helst är det väldigt skönt att veta att all träning vi lagt ner med att belöna att han kommer när man kallar, verkligen har gett så strålande effekt. Å andra sidan har det gått åt MYCKET godis, fortfarande har vi så gott som alltid torrgodis med ut när vi rastar men det är det värt!
Duktiga Sigge!
Comment by Gourmet Food [Visitor] · http://twitter.com/finestfoods123 — 10-03-10 @ 15:13